Dubbningshemsidan
Recensioner
3096 dagar
(3096 Days)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
De flesta i världen har säkerligen hört talats om Natascha Kampusch, den österrikiska flickan som kidnappades som tioåring 1998 och hölls fången i åtta år av en man vid namn Wolfgang Priklopil, innan hon i augusti 2006 lyckades rymma. Mycket har skrivits om henne i media, främst i hemlandet Österrike men även i Sverige, och 2010 gav hon ut en självbiografisk roman vid namn 3096 tage (=3096 dagar) om sina upplevelser. 2010 påbörjade den tyska regissören Bernd Eichinger en filmatisering av Nataschas biografi, men han gick bort året därpå innan manuset ens var färdigskrivet. Efter hans död återupptog den amerikanskfödda regissören Sherry Hormann (känd bl.a. för En blomma i Afrikas öken projektet, och nu har 3096 dagar fått premiär. I Sverige släpptes den direkt på DVD.
10-åriga Natascha Kampusch har bråkat med sin mamma, och för första gången på åratal blir hon inte skjutsad till skolan i Wien. Hon börjar själv att gå till skolan på morgonen, men blir kidnappad mitt på ljusan dag av Wolfgang Priklopil i en vit skåpbil. Han för henne till sitt hus, där han har förberett ett litet källarrum där Natascha ska få bo.
Ingen kan förneka att den verkliga berättelsen om Natascha Kampusch är fascinerande, och ett viktigt ämne att uppmärksamma. Och efter Ulli Lommels måttligt lyckade lågbudgetrysare Flickan i källaren - som trots en del ändrade detaljer uppenbarligen baserats på kidnappningen av Natascha - men som skildrat offret på ett i mina ögon oförskämt sätt, är det hög tid med en mer seriös och rättvis skildring av de verkliga händelserna. Då 3096 dagar är en filmatisering av Natascha Kampuschs självbiografi och hon även varit inblandad i produktionen av filmen förutsätter jag att den här filmen ligger nära de verkliga händelserna. Och resultatet är en mycket bra film, där man dras in i handlingen från första början.
Det är en fängslande och berörande film, som håller intresset vid liv hela tiden trots att det inte finns mycket till spänning - trots allt känner vi ju alla till de verkliga händelserna i grova drag, så några stora överraskningar väntar inte. Men trots det förblir det intressant och engagerande, och det är utan tvekan en stark film som inte lämnar någon oberörd. Det är gripande och obehagligt, och vid flertalet tillfällen är det omöjligt att hålla tårarna borta; inte minst när man kommer ihåg att det trots allt har hänt i verkligheten. Samtidigt har filmen gjorts på ett smakfullt sätt som respekterar Natascha, och som aldrig upplevs manipulativ eller obehagligt " enbart för sakens skull". Det är trovärdigt och djupsint, och man blir berörd av att titta på filmen. Det är sannerligen ingen rolig eller underhållande film, men det är givetvis heller inte meningen. Det är rått, obehagligt och starkt; men icke desto mindre är det ett viktigt och intressant ämne att uppmärksamma.
På papperet kan det låta väldigt tunt och tråkigt med en film som skildrar åtta års fångenskap i en liten källare, men filmteamet har på ett imponerande sätt fått det att bli intressant och fängslande trots de begränsade miljöerna. Tiden går fort, och det är hela tiden fascinerande och tänkvärt. Dock innehåller 3096 dagar en del tidshopp, som kan upplevas irriterande. Självklart kan man på film inte skildra varenda dag under de åtta åren, men att filmen en dryg halvtimme in i filmen hoppar fram hela fyra år tycker jag känns som lite väl magstarkt. Vad hände egentligen under dessa fyra år? Det var kanske nödvändigt av filmtekniska skäl, men jag hade ändå velat veta lite om i alla fall det viktigaste under de första åren.
Dessutom är filmen inspelad helt och hållet på engelska, vilket känns lite onaturligt då händelserna utspelades i Österrike och därför givetvis borde ha varit på tyska. Värst blir det under en scen då en rollfigur refererar till det talade språket som tyska, vilket låter helskumt när det faktiskt är engelska vi hör. Då det till råga på allt dessutom huvudsakligen är en tysk film, av en tysk manusförfattare och en amerikanskfödd regissör bosatt i Tyskland. Men det kanske har varit ett nödvändigt ont för att lyckas att finansiera filmen och få den att nå ut över hela världen; inte minst i och med illviljan hos många att läsa textremsor i engelskspråkiga länder. Och vid en så viktig film vill man förstås inte utesluta Storbritannien, USA eller Australien. Så visst förstår jag orsaken, men likväl låter det onaturligt när sådana här filmer produceras på engelska.
Fotot är utmärkt, och filmen erbjuder ett starkt och lagom suggestivt bildspråk som passar utmärkt i sammanhanget. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Antonia Campbell-Hughes är utmärkt som den lite äldre Natascha (14 - 18 år), och hon gör en stark och minnesvärd rollprestation som känns autentisk in i minsta detalj. Dock ser hon onekligen äldre ut än de 14 år hon ska föreställa i början, och dessutom verkar hon inte åldras nämnvärt under de fyra åren. Men det är förstås ett svårlösligt problem på film, om man inte vill börja rollbesätta en hel hög olika flickor i huvudrollen. Nästan lika bra är debuterande Amelia Pidgeon som den yngre Natascha (10 år) under filmens första dryga halvtimme, och hon gör en mycket imponerande insats. Varken Amelia eller Antonia är i ärlighetens namn alltför lika den riktiga Natascha till utseendet, men å andra sidan är väl rollprestationerna viktigare än fysiskt utseende. Danska Thure Lindhardt är också mycket bra som "galningen" Wolfgang Priklopil, och han lyckas på ett skickligt sätt att spela trovärdigt helt utan överspel. Trine Dyrholm är som vanligt bra som Nataschas mamma, men hon får inte alltför mycket att arbeta med - för trots allt handlar 80% av scenerna enbart om Natascha och Wolfgang.
3096 dagar är en mycket bra och berörande film, som griper tag i tittarna och håller intresset vid liv på ett elegant sätt. Det är starkt och tänkvärt, samtidigt som allting tyder på att filmen håller sig nära de verkliga händelserna. Det låter kanske tråkigt, men allting har skildrats på ett så respektfullt och bra sätt att filmen ändå håller intresset vid liv på ett utmärkt sätt. Mycket mer än så kan i alla fall inte jag begära, och i och med det viktiga ämnet kan jag inte göra annat än att rekommendera alla att se filmen snarast. Jag kan tänka mig att Natascha Kampuschs självbiografiska bok (som jag tyvärr inte läst) sannolikt är ännu bättre, men det rör sig i alla fall om en respektfull och bra filmatisering av de verkliga händelserna. Det ologiska språket sänker dock helhetsintrycket en smula, och därför nöjer jag mig med en svag åtta i betyg.
DVD-utgåvan har bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Den svenska textningen är lagom stor och lättläst, och översättningen håller en relativt hög klass utan nämnvärda översättningsfel. När man matar in skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är enkel och stilren men som endast finns på engelska.
Som extramaterial hör vi först och främst en kort intervju med den riktiga Natascha Kampusch, Som tyvärr bara är några minuter lång men som är intressant att se och lyssna på. Därefter hittar vi intervjuer med regissören Sherry Hormann och producentern Martin Moszkowitz, som också är ganska kortfattade men ändå riktigt bra. Alla intervjuerna har gemensamt att själva frågorna klippts bort, och istället inleds intervjuerna med att samtliga frågor visas i skriftlig form - då frågorna inte upprepas när det dags, utan bara visas just i början, så är det i vissa fall inte helt enkelt att förstå vad de egentligen svarar på. Vidare hittar vi ett bakom kulisserna-inslag, där vi bara får se hur olika scener spelats in; nästan helt utan dialog och ärligt talat utan särskilt mycket till mening. Slutligen finns även ett fem minuter långt bakom kulisserna-inslag, som huvudsakligen består av intervjuer med skådespelarna. Det är ganska intressant, men går inte riktigt tillräckligt in på djupet. Allt bonusmaterial är på engelska utan text, förutom intervjun med Natascha Kampusch som är på tyska med inbränd engelsk text. Extramaterialet som finns är lite väl kortfattat, men överlag bra. Jag hade dock helst sett att DVD-distributören också kunnat få med den TV-intervju med Natascha som sändes 2006, som jag vill minnas var väldigt intressant, men den finns tyvärr inte med.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 december 2013
Senast uppdaterad: 13 december 2013
Recensionen har lästs 4368 gånger av 2600 personer, sedan den 13 december 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))