Dubbningshemsidan
Recensioner
Aristocats
(The AristoCats)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Walt Disney föddes 1901, och dog i december 1966. Det sista större projektet han påbörjade innan hans död var klassikern Aristocats, men dessvärre dog han under ett tidigt skede av produktionen. Filmen fick slutligen premiär 1970 (svensk premiär 1971), och var den första långfilmen som Disney släppte efter Walts död. Den släpptes första gången på DVD i Sverige 2001, i en utgåva som sedan länge är utgången. Därför är det efterlängtat när filmen nu äntligen släppts i en nyutgåva. Handlingen utspelas i den franska huvudstaden Paris år 1910, där den stenrika societetskvinnan madame Bonfamille bor tillsammans med sina katter - den ensamstående mamman Duchess och hennes tre barn Marie, Tolouse och Berlioz (vad som hänt med deras pappa verkar inte förtälja historien). Madame Bonfamille har inga vänner eller släktingar i livet, utan tillbringar därför all sin tid med sina älskade katter, och hennes betjänt Edgar hjälper till. En dag ber hon sin gamla advokat Georges att komma dit, då hon vill ändra i sitt testamente - vid hennes död vill hon att hela hennes förmögenhet ska ärvas av hennes katter (!), och att betjänten Edgar ska få kvarvarande pengar efter alla katternas död. Men Edgar råkar tjuvlyssna på samtalet, och kan inte alls tänka sig att vänta så lång tid. Därför bestämmer han sig för att få bort katterna, så att han blir ensam kvar att kunna ärva förmögenheten. Han blandar därför i sömnmedel i katternas mat, och när de somnat tar han med dem till landsbygden utanför Paris. Hans planer avbryts dock av de två hundarna Lafayette och Napoleon, och därför lämnas Duchess och hennes tre kattungar ensamma i vildmarken. De får dock besök av vildkatten Thomas O'Malley, som hjälper dem att komma tillbaka till Paris.
Alla Disneys klassiska tecknade långfilmer har en viss charm och stil, som helt enkelt inte går att hitta i dagens läge. Aristocats är inget undantag, även om det tyvärr inte tillhör någon av Disneys bästa filmer. Animationen håller mycket hög klass, och är uteslutande handtecknad med vackra men ganska enkla teckningar. Det fungerar riktigt bra, och allting är väl animerat. Musiken är också stämningsfull, och några av sångerna är helt enkelt oförglömliga - såsom Thomas O'Malleys sång och Alla snubbar vill ju vara katt, som båda två är mycket fina och minnesvärda. Ett litet problem är dock att ingen av sångerna egentligen för handlingen framåt i egentlig mening, utan istället stannar handlingen upp medan sångerna framförs. Det är inget stort problem, då antalet sånger är begränsat - med ledmotivet är det totalt fyra sånger - men det är ändå tråkigt att Disney inte kunnat hålla samma stil som i exempelvis Snövit och de sju dvärgarna och Pinocchio där handlingen förs framåt av sångerna på ett helt annat sätt. Det största problemet med Aristocats är dock manuset, då storyn helt enkelt är ganska tunn. Det kompenseras av humor, men tyvärr blir det heller aldrig alltför roligt - längre än till småskratt går det aldrig, och det finns många exempel på Disney-klassiker med mer humor. Tyvärr märks det att Walt Disney inte längre var i livet när filmen gjordes, och Wolfgang Reitherman - som tog över ansvaret för de tecknade filmerna efter hans död - var helt enkelt ännu inte tillräckligt rutinerad och van när den här filmen gjordes. Men trots bristerna är det ändå en charmig, underhållande och välgjord film; som trots allt håller att ses om flera gånger.
Trots att ett flertal Disney-filmer som släppts efter denna redan har dubbats om med nya röster, så har Aristocats faktiskt fått behålla sin ursprungliga dubbning från 1971. Därför är det också denna som fortfarande är aktuell, vilket är glädjande. I likhet med andra Disney-filmer under 1970-talet var det den numera bortgångne Doreen Denning som ansvarade för både regi och översättning. Inspelningen gjordes hos Europafilm, men troligen gjordes dubbningarna trots detta av Doreen som privatperson, och att hon i sin tur hyrde in sig i Europafilms lokaler för inspelningen. Detta har jag emellertid inte lyckats klarlägga till 100%. Som kattmamman Duchess hör vi Margareta Sjödin. Hon är någorlunda lik originalet, men låter yngre än originalet och har en något för ljus röst. Men det är fullt godkänt, och hon gör en bra rolltolkning. Kattungen Marie spelas av Åsa Wisborg. Hon låter lite äldre än originalet och har en lite mer "mänsklig" röst (originalet har en mer speciell röst), men gör trots allt en fullt godkänd insats. Dock har hon periodvis en lite bristande inlevelse, vilket är tråkigt om än inte speciellt ovanligt för barn i hennes ålder. Toulouse spelas av Mats Åhlfeldt, som är lik originalet, men har en lite mer speciell röst än vad det engelskspråkiga originalet har. Även han brister tyvärr lite i inlevelsen. Den tredje kattungen Berlioz spelas av Bobo Håkansson, som gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalet. Mycket bättre kan det ärligt talat inte bli, och hans inlevelse är riktigt bra. Vildkatten Thomas O'Malley spelas av Per Myrberg. Även han är duktig och låter lik originalet, om än med aningen för mörk röst. Som musen Roquefort hör vi Hans Lindgren. Han har en något för mörk och speciell röst, men låter ganska lik originalet och gör en bra insats. Som madame Bonfamille hör vi Barbro Nordin. Hon låter inte alltför lik originalet, utan har en för ljus röst och låter lite yngre än originalet. Hon bibehåller dock rätt karaktär och känsla, vilket jag anser är viktigare än exakt röstlikhet. Som betjänten Edgar hör vi Ingvar Kjellson, som gör en bra insats och låter relativt lik originalrösten. Advokaten Georges spelas av John Elfström, och han har en för ljus och lite för speciell röst gentemot originalet, men behåller rätt röstkaraktär och charm.
Hunden Napoleon spelas av Arne Källerud, som låter någorlunda lik originalversionen, men har en lite för mörk röst. Han bibehåller dock rätt röstkaraktär. Lafayettes röst görs av Bert-Åke Varg. Han har en lite för speciell röst och lite för ljus, men låter ändå ganska lik originalet och gör en bra rolltolkning. Gåsen Amelia spelas av Meta Velander. Hon är tyvärr inte alltför lik originalrösten, utan har en för ljus röst. Hon bibehåller inte riktigt rätt röstkaraktär, även om det inte är så långt ifrån. Hennes tvillingsyster Abigail spelas av Helena Reuterblad, som lider av ungefär samma problem. Något stort problem är det dock inte med någondera, och de gör trots allt godkända rolltolkningar. Scat-katt spelas av Leppe Sundevall, som gör en bra insats och låter ganska lik originalet. Hans gäng spelas av Svante Thuresson, Lasse Bagge och Bert-Åke Varg, men deras rollfigurer har inte fått några kända namn i Sverige och därför har det heller inte crediterats vem som spelar vem. Två av de tre låter dock riktigt lik originalrösterna, medan den tredje inte är fullt lika lik. Jag tror att den sistnämnda är Lasse Bagge, men är tyvärr inte säker. Hästen Frou-frou spelas av Jan Sjödin, som inte är helt lyckad. Han låter alldeles för maskulin för rollen, medan originalrösten låter som en äldre kvinna. I originalversionen är det också en kvinnlig skådis, den i Sverige tämligen obekanta numera bortgångna TV-skådisen Nancy Kulp, så varför Doreen Denning valt att rollbesätta henne med en man är och förblir ett mysterium. Jan Sjödin gör ändå en intressant och godkänd rolltolkning, men bibehåller inte riktigt rätt röstkaraktär och känsla. Förutom tidigare nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse. Ett litet kontinuitetsproblem är att namnet Scat-katt uttalas olika beroende på vilken av skådespelarna som säger det - antingen svenskt eller engelskt uttal. Det är förvisso lätt hänt då skådespelarna vid en dubbning spelar in sina repliker oberoende av varandra, men jag tycker att en uppmärksam regissör eller tekniker borde kunna förhindra det.
Den svenska översättningen gjordes av Doreen Denning, och den verkar hålla hög kvalitet. På grund av tidsbrist har jag inte detaljstuderat hela originalversionen och dess svenska motsvarigheter, men har granskat ett antal utvalda scener närmare. Utifrån dessa verkar det mesta vara bra översatt, och Doreen har valt att hålla sig relativt nära originalet med de flesta översättningar. Det rör sig inte om helt bokstavliga översättningar, men ganska rakt utan några större större friheter. Det känns som en bra lösning, och en vettig kompromiss. Hon har även översatt de ordvitsar som förekommer på ett smart och fyndigt sätt, som bibehåller både innebörden och vitsen i originalversionen. Dock har jag upptäckt en miss, som jag tolkar som ett översättningsfel. Duchess säger vid ett tillfälle till Thomas O'Malley (angående madame): "I could never leave her". Det har i den svenska versionen översatts med "Jag kunde aldrig lämna henne". Jag uppfattar inte detta som rätt innebörd i det här fallet, i och med att hon faktiskt aldrig lämnat henne innan kidnappningen. Därför borde det hellre ha varit "Jag skulle aldrig kunna lämna henne" i den svenska översättningen. Den lilla ändringen i formuleringen gör trots allt ganska stor skillnad för betydelsen. Jag ställer mig också frågande till vissa andra ordval. Exempelvis har madames "Just in time!" översatts till "Precis lagom", medan jag tycker att "Precis i tid" låter mer passande. Ibland har hon också gått lite väl långt ifrån originalet. Napoleon säger exempelvis till Lafayette (när han klantat säg): "You can be replaced, you know". Det har översatts till "Du kan bli en malaj, vet du". Förvisso ser ju de två hundarna på sig själva som högre militärer (malaj var ett nedvärderande ord inom värnplikten), och malaj därför bör ses som en degradering, men jag betvivlar att alla barn vet vad ordet malaj betyder - inte ens barnen på 1970-talet. Då hade det varit smartare att översätta meningen mer bokstavligt med någonting i stil med "Du kan faktiskt ersättas". Den verstext som Duchess talar ut, som ursprungligen var textrader i en bortklippt sång, har också översatts lite egendomligt. "In all our days, in tender ways" har i den svenska versionen blivit "I alla dagar, bittida som sent". Dels försvinner där poängen med rimmet i originalet, och dels är jag inte helt övertygad om att alla barn vet vad det lite ålderdomliga ordet bittida betyder.
De flesta sånger har översatts till svenska. Sångtexterna är bra, och håller sig ganska nära originalet utan alltför stora friheter. Inte alls lika bokstavligt som Nils Bohman gjorde på sin tid, men betydligt närmare originaltexterna än vad många andra textförfattare gjort. Den enda sången som inte översatts är det inledande ledmotivet "The AristoCats", som märkligt nog sjungs på franska i den svenska versionen. I originalversionen är merparten av låten istället på engelska med kraftig fransk brytning, fast den sista versen sjungs på franska även där. Det som används i den svenska dubbningen är den inspelning som gjordes till den franska dubbningen av filmen, och sjungs av Maurice Chevalier - han sjöng även ledmotivet i den amerikanska originalversionen, och det här var den allra sista inspelningen han gjorde innan sin bortgång 1972. I de flesta andra länder har ledmotivet översatts till respektive språk, och det gäller även de övriga nordiska länderna (om än i den norska versionen med fejkad fransk brytning). Därför kan man verkligen ställa sig frågan varför Doreen Denning valt att ta in den franskspråkiga versionen av låten. Kanske är det gjort för att mer bibehålla den franska känslan, i och med att filmen utspelas i Paris, fast å andra sidan är det knappast oproblematiskt med ett språk som de flesta svenskar inte förstår ett ord av; allra minst barn. I och med Doreens bortgång ifjol, lär det tyvärr inte längre vara möjligt att få någon klarhet i varför detta gjordes.
De svenska munrörelserna stämmer relativt väl, och det blir aldrig störande. Det rör sig inte om någon perfekt läppsynk och ibland skiljer det sig markant, men det här är en rimlig kompromiss mellan läppsynk och dialog. Av förståeliga skäl går det ju sällan att få perfekta munrörelser (i synnerhet inte vid engelskspråkiga original, då det svenska och engelska språket skiljer sig så mycket), utan att kompromissa med översättningen eller språkbruket, varför det här är en svår balansgång.
På bio och VHS användes en svensk bildversion, där ungefär halva förtexterna stod på svenska. Då listades också svenska röster och dubbcredits under förtexterna, och ersatte originalrösterna där. I övrigt var hela filmen i engelsk bildversion, och textskyltar och dylikt översattes inte. Lustigt nog är DVD-utgåvan både bättre och sämre. Här återges hela filmen i amerikansk bildversion, och därmed står alla förtexter på engelska; komplett med listan över originalrösterna. Istället har dock enstaka viktigare textskyltar översatts via textremsor i bild, något som inte gjorts tidigare. På DVD-utgåvan visas istället svenska röster och dubbcredits efter filmens slut, via programmerat uthopp. Det som visas där är samma textskärmar som visades under förtexterna på bio och VHS, om än i stillbildsform (istället för rörligt) och i något snabbare tempo än originalet.
2008 års DVD-utgåva ges ut i anamorfisk Widescreen i formatet 1,75:1, trots att både 2001 års DVD-utgåva och VHS-utgåvorna varit i fullskärm i 4:3. Vilket format som är det rätta är faktiskt en smaksak i det här fallet, då Aristocats spelades in i så kallad "open matte". Det betyder att filmen spelats in i fullskärm (ca 1,33:1), men visades på bio beskuren i höjdled för att få en "bredare" bild. Filmen är avsedd att kunna visas i båda formaten, och därmed finns det alltså inget konkret rätt eller fel vad gäller formaten. Om man ser på en gammal VHS-utgåva märker man tydligt att det aldrig händer något alltför viktigt längst upp och ned i bild, utan att det ska fungera lika bra om man beskär filmen i höjdled. På DVD är bilden alltså beskuren på samma sätt som på bio. Personligen föredrar jag fullskärmsversionen, då jag anser att bildkompositionen ser snäppet bättre ut där. Dessutom är det utifrån fullskärmsversionen relativt enkelt för de med Widescreen-TV att zooma in bilden till 14:9 eller 16:9 och därmed få ganska precis samma bild som på bio, medan det däremot när bilden redan är beskuren som här inte finns någon återvändo.
Den nya DVD-utgåvan består av en skiva, och kommer i DVD-fodral med papphölje. Det finns ljudspår på svenska, finska, isländska och engelska - det isländska är bara i stereo, medan de övriga tre är i Dolby Digital 5.1. Jag gissar att den svenska versionen sannolikt gjordes i stereo från början, så 5.1-versionen är därmed en senare ommixning. Även det svenska ljudspåret låter dock bra, och lider inte av några tydliga kvalitetsbrister. Filmen är textad på dessa fyra språk, samt engelsk text för hörselskadade. Någon svensk text för hörselskadade finns tyvärr inte. Det är märkligt, då den förra DVD-utgåvan hade svensk text för hörselskadade, och därför är det svagt att inte plocka in samma textning den här gången. I det här fallet är dock behovet av svensk text för hörselskadade inte fullt lika stort som vanligt, då den vanliga svenska texten för ovanlighetens skull använder sig av samma översättning som dubbningen. Det har alltså inte gjorts någon nyöversättning för textremsan, utan den använder helt och hållet samma dialog och sångtexter som den svenskdubbade versionen (om än med enstaka nedkortningar av platsskäl). Det gör att textningen alltså går lika bra att använda tillsammans med det engelska originalljudet som tillsammans med det svenskdubbade ljudspåret. Det är ett bra och mycket uppskattat initiativ att låta textremsan använda samma text som den svenska dubbningen, och jag hoppas att Disney fortsätter med det. När man stoppar i skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 5 sekunder och Disney-vinjett. Därefter spelas en allmän trailer för Disneys DVD-utgåvor i 30 sekunder - den går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel, men det går inte att trycka på menyknappen för att komma till menyn. Därefter visas en talad introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte gör någonting annat, så startas automatiskt uppspelning av några trailers följt av huvudfilmen utan att gå via menyn. I USA är det säkert ett uppskattat initiativ, då det gör det enklare för barn att kunna få igång filmen. Men i Skandinavien försvinner en stor del av poängen, då vi alltså först måste välja språk med fjärrkontrollen - om man klarar av det, så är man säkert också fullt kapabel att klicka på "Spela filmen" på huvudmenyn. Det gör också att omslagstextens beskrivning "...utan att du behöver använda fjärrkontrollen" blir felaktig i Skandinavien, då vi alltså först likväl måste använda fjärrkontrollen för att välja språk. Om man avbryter FastPlay genom att trycka Menu på fjärrkontrollen, alternativt välja "Huvudmeny" från FastPlay-introduktionen, så kommer vi istället direkt till menyn - inga trailers visas, utan de nås istället under rubriken "Nyheter" på menyn. Menyn är rörlig och på svenska - den är ganska snygg, även om den har enklare animation än själva filmen.
Som extramaterial hittar vi först och främst en bortklippt sång vid namn "She never felt alone". Den skrevs i två delar av bröderna Richard M. Sherman och Robert B. Sherman för filmen, men klipptes bort innan den färdiganimerats. Sannolikt klipptes det bort i ett relativt sent skede, eftersom sångcreditsen under förtexterna i den färdiga filmen innehåller den sången - detta trots att det enda som är kvar av den är några av textraderna som läses upp av Duchess i poesiform. Sången visas här i form av bevarade röstinspelningar med de amerikanska originalskådespelarna tillsammans med det ursprungliga bildmanuset från scenerna. Inslaget presenteras av kompositören Richard M. Sherman, men då regissören och manusförfattarna inte längre är i livet, så får vi inget besked om varför sången klippts bort. Det är ändå ganska intressant för vuxna att se och höra, men då scenerna inte animerats på traditionellt vis lär de flesta barn snabbt tröttna. Vidare hittar vi en minidokumentär om och med bröderna Sherman, som fokuserar på just Aristocats. Huvudsakligen är det Richard M. Sherman som berättar, medan storebrodern Robert mest stirrar framåt. Det är ganska intressant, men för kort med en speltid på bara knappt fem minuter. Vidare återfinns ett 13 minuter långt inslag från den gamla TV-serien Disneyland vid namn The Great Cat Family, som introduceras av Walt Disney själv. Inslaget är en form av tecknad faktadokumentär om katter och kattdjur, och är ganska intressant att se. Förvisso har den ingen koppling till Aristocats annat än just kattemat, men då inslaget är så sällsynt och de flesta i Sverige aldrig sett det, så är det ändå värdefullt att ha med. Vidare hittar vi ett bildgalleri, bestående av bl.a. storyboard-skisser och foton från bakom kulisserna. Kanske intressant för vissa, men jag tyckte inte det tillförde speciellt mycket. Vidare hittar vi två spel för barn, som spelas via DVD-spelarens fjärrkontroll. Det första handlar om att ta hand om en virtuell kattunge, men består bara av att trycka på de bildsymboler som visas i bild, och de flesta barn lär tröttna snabbt. Spelet är helt på svenska. Det andra är ett engelskspråkigt spel där det handlar om att tala om vad musikinstrumenten som visas heter. Då spelet kallats för "Kul med språk", så förstår man att det trots allt är avsiktligt att spelet inte översatts, men målgruppen blir därmed också ganska smal. Nästa rubrik heter "Musik och mer", och innebär möjligheten att spela upp alla sångerna från filmen med utsatta sångtexter i bild i karaoke-stil. Det är inga musikvideor, utan det som spelas upp är scener från filmen som de ser ut och spelas där. Sångtexterna är på svenska, fast ledmotivet "The Aristocats" spelas upp med de engelska texterna i karaoke-texten fastän det som bekant är den franska versionen som spelas i den svenska dubbningen. Det finns också möjlighet att spela upp hela filmen, där sångtexterna textats i samma stil, men där det i övrigt inte finns någon text. Extramaterialet avslutas med en klassisk tecknad kortfilm; Bath Day från 1946 med katten Figaro och Mimmi Pigg. Det är en trevlig kortfilm, och det är alltid välkommen att lägga in klassiska tecknade kortfilmer som extramaterial på filmer (Disney har ju trots allt ett antal att välja bland...). Just den här filmen har dock visats till leda på bl.a. Disney Channel, varför jag hade föredragit någon annan. Kortfilmen är dubbad till svenska, men tyvärr saknas dubbcredits och rollista efter filmen. Jag kan dock avslöja att Mimmis röst (den enda rösten i filmen) görs av Åsa Bjerkerot, och dubbningen regisserades av Monica Forsberg på KM Studio - sannolikt omkring 1995 - 1996. Det verkar inte finnas bevarat uppgifter om vem översättaren är, då visningarna på Disney Channel bara anger "KM Studio AB" som översättare. Det finns tyvärr ingen svensktextad version av kortfilmen Bath Day, utan vill man se filmen på engelska får man nöja sig utan text. De övriga inslagen är enbart på engelska, med textning på svenska, finska och isländska. Det finns dock ingen engelsk text till extramaterialet, som det gör på huvudfilmen.
Sammanfattningsvis är det här en charmig och underhållande film, som dock har en del brister med manuset och en ganska tunn story. I likhet med nästan allt annat som Doreen Denning gjorde under sin livstid, håller den svenska dubbningen hög kvalitet. De flesta av rösterna är bra, och sångtexterna är passande. Det största problemet är vissa brister i översättningen, såsom enstaka översättningsfel. Visserligen inget stort problem, men jag är ändå förvånad då Doreen Denning brukade vara mer noggrann än så här. Men vi får trots allt vara tacksamma över att den här filmen inte dubbats om, utan fortfarande har sin ursprungliga svenska version från 1971.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 september 2008
Senast uppdaterad: 26 september 2008
Recensionen har lästs 9902 gånger av 6028 personer, sedan den 26 september 2008
Betyg: |
Film/serie |
|
7 |
DVD-produktion |
|
6 |
Röster |
|
8 |
Inlevelse |
|
7 |
Översättning |
|
8 |
Munrörelser |
|
7 |
Helhetsintryck dubbning |
|
8 |
Snittbetyg: |
|
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg