Dubbningshemsidan
Recensioner
Dragons: Fire and Ice
(Dragons: Fire and Ice)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Dragons var ursprungligen namnet på en serie leksaker från
amerikansk-kanadensiska Mega Bloks, men jag är osäker på om dessa leksaker
någonsin lanserats i Sverige. Det har i alla fall också blivit till två
datoranimerade TV-filmer gjorda i Kanada, varav den första nu finns tillgänglig
på DVD i Skandinavien (trots att den aldrig visats på TV här). Att TV-filmer är
tecknade tillhör minsann inte vanligheterna, men det har förekommit i enstaka
fall - som exempelvis detta. Som titeln antyder spelar också drakar en viktig
roll. Här är drakarna stora men fredliga djur, som försöker bevara fred i
samhällen. De bor egentligen i ett särskilt drakland, men har genom tiderna
kommit in i "vår" värld genom en särskilt portal. Men i de två
kungarikena Draigar och Norvagen är dessa drakar nästan
helt försvunna, och de båda länderna har krigat mot varann i tusentals år. Faktum
är att ingen nuförtiden riktigt vet varför krigen började eller vad syftet är,
men det stoppar inte makthavarna i de två länderna från att anklaga varandra för att
drakarna försvunnit. Men prinsen Dev från Norvagen och prinsessan Kyra från
Draigar vill få slut på kriget en gång för alla, och båda två planerar därför
att söka upp och döda varandra - i en förhoppning att det ska få drakarna att
återvända och kriget att ta slut. Men mitt under bråket mellan Dev och Kyra
upptäcker de att det finns större hot här i världen än varandra, då deras
respektive pappor båda blir kidnappade av mystiska varelser. De tvingas nu ta
hjälp av trollkarlen Xenos, som för länge sedan utnämndes till ambassadör över
drakarna, då han är den enda som verkar veta något om dessa skumma varelser...
Att recensera eller betygsätta en sådan här film är inte lätt, då det är
uppenbart att den i första hand vänder sig till barn (gissningsvis pojkar) och
att antal vuxna som ser den troligtvis är mycket lätträknade. Jag tror helt
enkelt inte att många som vuxit ifrån fascinationen för drakar lär vilja ge
filmen en chans. Därför är jag förmodligen minst 15 år för gammal för filmen,
och mina åsikter kanske inte stämmer överens med små pojkars. Om sedan filmen
verkligen är så lämplig för barn låter jag dock vara osagt, då den kryllar av
våldsamheter och stora delar av tiden går åt till slagsmål och blodigheter. Men
dessbättre är det inte min sak att bestämma lämpligheten, utan det får varje
enskild förälder avgöra. Åldersgränsen på omslaget är angiven till 7 år (vilket jag
personligen tycker är i lägsta laget), men det är en egen godtycklig åldersgräns från
Paramounts sida - filmen har inte gått igenom filmcensuren i Sverige. Filmen
börjar i alla fall oerhört tråkig, och under den
första dryga halvtimmen händer inte mycket alls; förutom våld, våld och ännu
mera våld. Jag började verkligen undra vad jag gett mig in i, och första gången
jag såg filmen hann jag t.o.m. somna under denna första halvtimme... Men
dessbättre blir det bättre under filmens andra halva. Då blir det i alla fall
lite djupare - vi får en lite mer genomtänkt story och sensmoral, och
våldinslagen tonas ner. Det gör att filmen faktiskt blir åtminstone
halvintressant, bara man orkar kämpa sig igenom den omotiverat våldsamma och
menlösa första halvan. Filmen är till största delen också ganska förutsägbar,
även om enstaka överraskningar förekommer. Helhetsintrycket sänks också av den
mycket bristfälliga datoranimationen. Det är riktigt fult tecknat, djupkänslan i
den s.k. 3D-bilden är dålig och rörelserna är simpla och begränsade.
Uppenbarligen är filmen gjord med för liten budget, så att man tvingats använda
sig av enklast tänkbara datoranimation. Efter ett tag vänjer man sig och det
blir nästan lite effektfullt, men i början blir man riktigt avskräckt av den
fula animationen. Både handlingen och animationen påminner egentligen en aning
om japansk anime, men trots det är det här en ren kanadensisk produktion.
Storymässigt och stilmässigt finns också vissa likheter med Sagan om
ringen-trilogin, men jag tycker i alla fall bättre om den här filmen än de tre
filmerna. Och jag ångrar inte att jag sett filmen - det är med viss tvekan en
sevärd och delvis tänkvärd film, även om det inte lämnar några bestående
intryck. Helt enkelt en underhållande och enkel bagatell. Ingenting man gärna
vill se om, men sevärd om man inte har något emot våldsamheter och inte har
något annat för sig. Filmen har för övrigt också fått en uppföljare i Kanada vid
namn Dragons II: The Metal Ages (även den en film gjord för TV), men
huruvida den någonsin kommer att släppas i Skandinavien återstår väl att se...
Själv skulle jag dock inte ha något emot att se den, särskilt inte som den
filmen är skriven av Ian Weir (den talangfulle mannen bakom TV-serien
Edgemont), och det därför bör finnas alla chanser att den är bättre än denna
film.
Bakom den svenska versionen står KM Studio i Karlskoga, och det är Stefan
Berglund som stått för regi. Berättare för filmen är Claes Ljungmark, som talar
med god inlevelse, även om han inte är särskilt lik originalrösten - men det är
väl heller inte särskilt viktigt i fallet med berättarröster. Dev som ung spelas
av Robin Bivefors. Han är relativt bra, men låter aningen äldre än
originalrösten. Röstlikheten är heller inte helt bra, men dock fullt godkänd.
Dev som äldre spelas av Gabriel Odenhammar. Han är bättre än yngre d:o, och
låter relativt lik originalrösten. Rösten kanske är aningen för ljus, men det är
ändå relativt bra. Prinsessan Kyra spelas som ung av Emma Iggström. Han gör
visserligen en bra insats, men särskilt lik originalrösten är hon inte. Hon
låter markant äldre än originalet, och har en klart mörkare röst än originalet.
Som vuxen spelas Kyra av Frida Nilsson. Hon gör en bra rolltolkning, även om hon
låter aningen äldre än originalrösten och också har en aningen för djup röst.
Hon är dock ändå mer än godkänd, och mer än så fordrar jag inte. Som Norvagens
kung Olsef hör vi Gunnar Uddén. Han är hyfsad och relativt lik originalrösten.
Men problemet är att han periodvis brister lite i inlevelsen. Jag har
visserligen hört betydligt värre, men det hade absolut kunnat bli bättre. Kung
Siddari i Draigar spelas av Claes Ljungmark. Han är hyfsad, men man märker
alltför tydligt att han också är berättare, vilket inte låter helt naturligt.
Han är heller inte helt lik originalrösten, utan har lite för ljus röst.
Inlevelsen är dock bra, och han är fullt godkänd. Xenos spelas av
dubbningsveteranen Johan Hedenberg, och han är som alltid bra. Visserligen har
han en aningen för djup röst gentemot originalet, men han bibehåller originalets
röstkaraktär och känsla på ett relativt bra sätt. Thoron spelas av Anders Öjebo,
och han gör en relativt bra rolltolkning för karaktären. Alltför lik
originalrösten är han dock inte - hans röst är inte fullt lika "förvrängd" som
originalet, och han låter också ljusare än originalrösten. Det låter nästan som
att Anders pratar mer naturligt, medan originalrösten har en röst som förvrängts
på maskinell väg. Dock bibehåller han originalröstens karaktär på ett bra sätt,
och det tycker åtminstone jag är viktigare än exakt likhet med
originalversionen. De flesta av skådespelarna talar med relativt god inlevelse.
Antalet skådespelare verkar dock vara i minsta laget, då undertecknad främst
kände igen Claes Ljungmarks röst i ett flertal roller. Alltför störande blev det
dock inte, och jag lyckades vänja mig vid det.
Bakom den svenska översättningen står Johan Wilhelmsson. På grund av
tidsbrist har jag ännu inte hunnit detaljstudera originalversionen och ingående
jämföra den svenska versionen med originalet. Istället har jag valt att
koncentrera mig på vissa utvalda scener, och jämföra dessa. Med utgångspunkt
från detta, så verkar översättningen hålla relativt god klass, och jag har inte
kunnat hitta några rena översättningsfel. Dock håller jag inte med om alla valda
uttryck, då vissa uttryck inte lät helt naturliga i det svenska språket, utan
lät som lite för mycket "direktöversättning". Men det hade absolut kunnat vara
värre - överlag håller ändå översättningen en relativt god kvalitet. Filmen
innehåller inga sånger alls (inte ens under sluttexterna), och följaktligen
heller inga svenska sångtexter.
Då filmen har en mycket simple datoranimation är munrörelserna enkla, och
inte perfekta ens i originalversionen. Med utgångspunkt från det stämmer dock
munrörelserna relativt väl i den svenska dubbningen. Läppsynken är långt ifrån
perfekt, men den stämmer som regel relativt väl, och det blir i stort sett
aldrig störande i alla fall. Därmed tycker jag att man får vara ganska nöjd,
trots allt.
DVD-utgåvan av filmen kommer från Paramount (som inte haft något med filmen
i sig att göra), och är gemensam för ett flertal europeiska länder. Bilden är i
anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1 (d.v.s. fullskärm på en 16:9-TV), och
håller givetvis god teknisk kvalitet, då det trots allt rör sig om
datoranimation. De flesta ljudspår är i Dolby Digital 5.1, och utöver det
engelska originalljudet finns också dubbade ljudspår på svenska, norska, finska,
turkiska, tyska och holländska. Utöver dessa finns även ett vanligt stereospår
på danska - märkligt att danskarna inte erbjuds något 5.1-ljud, som alla andra
länder. Tyvärr finns ingen textning överhuvudtaget - så ser man filmen på engelska, så måste man alltså klara sig utan textning. Och hörselskadade göre sig icke besväret alls. När man stoppar i DVD-skivan möts man av Paramount-vinjetten på ca 20
sekunder (som inte går att hoppa förbi), följt av språkval. Därefter visas
varningstexter på valt språk, innan huvudmenyn visas, som är stillastående och
ljudlös och är enbart på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, men å
andra sidan kan man kanske inte kräva det när det rör sig om en TV-film, som
troligtvis inte är gjord med utgångspunkt från att någonsin släppas på DVD.
För att sammanfatta, så är det här en våldsam barnfilm med vettig sensmoral,
men där det omotiverade våldet och den riktigt dåliga datoranimationen drar ner
intrycket. Därför blir filmen bara nätt och jämnt sevärd, även om jag inte kan
utesluta att yngre pojkar kan uppskatta filmen mer än jag gör. Dubbningen är
enkel och ingenting märkvärdigt, men fullt godkänd. Många av rösterna är inte
alltför lika sina respektive originalröster, och enstaka skådespelare brister
också i inlevelsen. Antalet skådespelare är också i minsta laget. Översättningen
är fullt godkänd, och läppsynken är skaplig. Kort sagt är det en dubbning som
fyller sin funktion, men utan att anmärka sig.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 september 2006
Senast uppdaterad: 21 september 2006
Recensionen har lästs 3830 gånger av 2298 personer, sedan den 5 december 2007
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
4 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Röster |
|
6 |
| Inlevelse |
|
7 |
| Översättning |
|
6 |
| Munrörelser |
|
7 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))