Dubbningshemsidan
Recensioner
Fyra år till
(Fyra år till)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Skådespelerskan och regissören Tova Magnusson (tidigare Tova Magnusson Norling) har varit som skådespelerska i en rad filmer och teaterpjäser genom åren. Parallellt har hon också varit teaterregissör, men har sällan regisserat filmer. Hon långfilmsdebuterade som regissör 2004 med Fröken Sverige, och nu har hennes andra film som regissör sett dagens ljus. Den politiska romantiska komedin Fyra år till hade märkligt nog biopremiär i november 2010 (ett par månader tidigare hade annars varit mest logiskt, då filmen handlar delvis om just politik och riksdagsval). Nu har filmen också släppts på DVD.
David Holst är Folkpartiets partiledare, och då Folkpartiet i denna alternativa värld är Sveriges i särklass största parti är det också givet att han kommer att bli nästa statsminister. Enligt opinionsundersökningarna kommer det borgerliga blocket att få klar majoritet, och David har blivit en av Sveriges populäraste politiker. Han är gift med sin politiska medarbetare Fia, och lever ett stabilt och fridsamt liv. Men allting förändras när Kristdemokraterna plötsligt åker ur riksdagen, vilket medför att det borgerliga blockets röster inte längre räcker till och Socialdemokraterna oväntat vinner valet. Strax därpå stöter David ihop med Socialdemokraternas partisekreterare Martin i en hiss, och när de upptäcker att de delar samma musiksmak börjar David bli attraherad av den öppet homosexuella Martin. Men att berätta för någon att man inlett ett förhållande med sin politiska motståndare är en omöjlighet...
Fyra år till är sannerligen ingen originell film. Visst är det en kul och lite ovanlig idé att förlägga en romantisk komedi till politisk miljö, och bland svenska filmer är det fortfarande förhållandevis ovanligt att skildra homosexuella relationer, och det är förstås välkommet. Det är också en kul och annorlunda idé att som här skildra att oväntat bli kär i någon av samma kön som det mest naturliga i världen, men att det är kärleken mellan partigränserna som är det stora problemet. Men upplägget och dramaturgin följer de traditionella mallarna för romantiska komedier till punkt och pricka, och påminner därför om de flesta andra filmer. Det behöver inte vara något stort problem om bara en film har någon form av egenskaper som sticker ut, såsom en imponerande humor. Fast tyvärr kan jag inte påstå att Fyra år till har så jättemycket av den varan.
Men inledningsvis är det ändå en kul och uppfriskande film, och den första halvan fungerar ganska väl. Det är charmigt och underhållande, och det är ganska roligt. Det är visserligen ingen enorm skrattfest och det är väldigt långt kvar till bröderna Farrellys nivåer, men jag skrattade åtminstone då och då. Mellan varven fnissade jag ganska ofta, och mycket mer än så bör man väl inte kräva av en film som denna. Det finns också en del charm, och grundstoryn är intressant om än ganska sedvanlig. Men tyvärr händer något under filmens andra halva. Nästan all humor försvinner, och jag skrattade inte en enda gång under den sista dryga halvtimmen. Istället ligger allt fokus på traditionella förvecklingar av schablonartat slag, där det märks att man bara lagt till traditionella förvecklingar för att ställa till problem för relationen av precis samma slag som i alla romantiska komedier; i det här fallet inte för att det passar in eller är trovärdigt, utan enbart för sakens skull. Efter ett tag blir det ganska tjatigt med så typiska förvecklingar enligt de traditionella mallarna. och allting känns onödigt tillspetsat enbart för sakens skull.
Det uppstår även en del trovärdighetsproblem, och bland annat känns det knappast troligt att en partiledare som försöker att vara hemligt homosexuell ska börja dejta andra män offentligt som han träffat via Internet... Fyra år till är också oerhört förutsägbar, och man kan lätt förutspå i stort sett allt som händer och varenda förveckling som uppstår är av det mest uppenbara slaget. Den politiska satiren som förekommer är också väldigt menlös och och försiktig, och det känns som slöseri med förutsättningar att inte nyttja den politiska miljön för att göra en någorlunda vass satir. För att vara en romantisk komedi finns det heller inte alltför mycket romantik, och jag kan inte påstå att jag kände någon större personkemi eller romantisk känsla mellan de båda huvudrollerna.
Men det är ändå en charmig och underhållande film, som särskilt under den första halvan trots allt fungerar riktigt väl. Det är småroligt och med hyfsat intressanta rollfigurer och en bra grundstory. Fast David känns tyvärr lite för anonym och intetsägande som partiledare, och det är svårt att tro på att någon verkligen skulle vara partiledare när han ser ut att vara totalt ointresserad av politik.
Fotot och bildspråket är fullt funktionellt, men sticker inte ut på något sätt. Då är det sämre med musiken, då soundtracket helt och hållet domineras av musik av Mauro Scocco i allmänhet och 1980-talsbandet Ratata i synnerhet. Det är tyvärr inte riktigt min stil, och det blir snabbt tjatigt då i stort sett alla sånger låter ganska exakt likadana och dessutom känns väldigt repetitiva. Att låtarna heller inte passar in nämnvärt i handlingen gör inte saken bättre. Däremot är skådespelarna bra, och både Björn Kjellman och Eric Ericson spelar bra i de båda huvudrollerna. Tova Magnusson-Norling gör en stabil och fin insats som Davids fru Fia, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. I övrigt är det också bra skådisar, och de allra flesta gör bra ifrån sig.
Tova Magnussons regidebut Fröken Sverige var inget mästerverk, men jag anser ändå att den var snäppet vassare än Fyra år till så det känns inte så lovande när någon utvecklas åt fel håll. Men Fyra år till är absolut en underhållande och smårolig film, som åtminstone under dess första halva bör ses som ganska bra. Den är fullt sevärd och duger gott som underhållning för stunden, men tyvärr erbjuder den inget nämnvärt djup och känns också förvånansvärt lättförglömlig. När man sett klart filmen är mycket redan bortglömt, men medan man ser den har man ändå trevligt varför en sexa känns som det mest rättvisa betyget.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på danska och engelska samt svensk text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter innan vi direkt kommer till huvudmenyn, som är enkel och svenskspråkig med Ratata-musik dådande ur högtalarna. Tyvärr är menymusiken både högljudd och väldigt tjatig, och volymen är högre än på både filmen och extramaterialet vilket medför en smärre chock varje gång man sett något extramaterial och kommer tillbaka till menyn.
Som extramaterial återfinns nio minidokumentärer från inspelningen av filmen, varav de flesta är på ca 2 - 4 minuter vardera. Det handlar om bilder från inspelningen samt intervjuer med bl.a. regissör, manusförfattare och skådespelare. Vissa inslag är småintressanta, men de flesta tillför tyvärr inte särskilt mycket. Mycket är antingen ganska poänglösa bilder från tagningar och intervjuer med skådespelare som berättar om handling och karaktärer som man redan vet om man sett filmen. Det finns också mycket övertydliga och poänglösa fakta. Eller vad sägs om manusförfattarens förklaring att han för filmen utgått ifrån tesen att homosexuella relationer är ungefär lika som heterosexuella dito - hur skulle det egentligen annars vara...? Eller är det bara jag som anser att det är en ren självklarhet? Det mest intressanta är ett kort inslag om hur det går till att både regissera och samtidigt spela en av huvudrollerna i samma film, på samma sätt som Tova gjort här. Det inslaget går dock inte heller in på djupet nämnvärt, och det mesta av extramaterialet ger tyvärr inte särskilt mycket. Tyvärr finns ingen svensk text på extramaterialet, utan dansk text är allt som erbjuds.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 12 april 2011
Senast uppdaterad: 13 april 2011
Recensionen har lästs 3654 gånger av 2071 personer, sedan den 12 april 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))