Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på bio

Lejonkungen
(The Lion King)
2019 års nyfilmatisering

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för biobiljetten
Sök efter Lejonkungen på CDON
Sök efter Lejonkungen på Discshop.se
   ANNONS
Drama / Komedi / Äventyr / Tecknat / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 58 minuter
Film:
Genre: Tecknad äventyrskomedi
Produktionsland/år: USA, 2019
Produktionsbolag: Walt Disney Pictures & Fairview Entertainment
Producent: Jon Favreau, Karen Gilchrist & Jeffrey Silver
Regi: Jon Favreau
Manusförfattare: Jeff Nathanson, baserat på ett ursprungligt filmmanus av Irene Mecchi, Jonathan Roberts & Linda Woolverton
Svensk distributör: Walt Disney Studios Motion Pictures (Sweden) AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
                                         (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: SDI Media/Mediadubb International AB / Disney Character Voices International
Regi: Daniel Sjöberg
Översättning: Robert Cronholt & Monica Forsberg
Sångtexter: Monica Forsberg & Robert Cronholt
Musikalisk ledning: Daniel Sjöberg & Joakim Jennefors
Tekniker: Adam Vassée & David Schlein-Andersen
Projektledare: Maria Hellström
Kreativ ledning: Michael Rudolph
Röster:
Simba - John Lundvik Nala - Molly Hammar
Mufasa - Johan Schinkler Scar - Fred Johansson
Timon - Björn Gustafsson Pumbaa - Linus Eklund Adolphson
Rafiki - Svante Thuresson Zazu - Christian Hedlund
Sarabi - Sharon Dyall Shenzi - Livia Millhagen
Azizi - Mattias Knave Kamari - Andreas Rothlin Svensson
Simba som barn - Ruben Adolfsson Nala som barn - Olivia Cepeda
Klicka här för komplett rollista!

I Disneys "kampanj" att göra live-actionremakes av klassiska tecknade filmer har nu turen kommit till Lejonkungen, som återigen berättar samma historia som i 1994 års tecknade klassiker. Lejonungen Simba växer upp som son till kung Mufasa, som försöker träna Simba i att en vacker dag ta över tronen. Någon som inte är lika begeistrad i den planen är Mufasas onda bror Scar, som till varje pris själv till ta över makten i Lejonriket. Därför hittar Scar på en ond plan som går ut på att döda Mufasa, och låta Simba få skulden för dödsfallet - en plan som lyckas, och gör att Simba flyr in i djungeln, där han stöter på vårtsvinet Pumbaa och surikaten Timon.

Efter både Dumbo, Aladdin och nu Lejonkungen inom loppet av bara ett halvår kan man med all rätt fråga sig hur många nyversioner av klassiska tecknade långfilmer som Disney egentligen har tänkt sig...? Oavsett vilket är nya Lejonkungen i alla fall en riktigt bra film, som övertygar på många sätt, men där man samtidigt kan börja ställa sig vad vitsen är med nyversionen.

Skillnaden från de två tidigare filmerna är att nya Lejonkungen faktiskt inte är live-action ("otecknad") som man skulle kunna tro, utan är datoranimerad på ett fotorealistiskt sätt med verkliga förlagor som mall. Från handanimation (med datorers hjälp) till datoranimation på 25 års tid, vill säga. Och realistiskt är bara förnamnet, för animationen är bland det mest imponerande man sett på mycket länge, där inte mycket mer än djurens munnar avslöjar att det faktiskt inte är filmat på riktigt. Det ser oerhört verklighetstroget ut, och både djur och bakgrunder ser ut som de gör i verkligheten utan några större friheter. Det är fantastiskt välgjort och ser ofta ut som en ren naturdokumentär, och det är verkligen imponerande att tekniken kommit så här långt så att man inte ens kan avgöra om något är filmat eller animerat längre.

Men en annan viktig skillnad mot Aladdin och framförallt Dumbo är att nya Lejonkungen till allra största delen berättar exakt samma historia som 1994. Ofta är det en ren nyfilmatisering, scen för scen likvärdig med den tecknade klassikern, och där inga stora utsvävningar görs. Visst finns det enstaka nya scener, några utsvävningar och vissa nyanseringar, plus en ny låt och förlängning av en annan låt - men trots en längre speltid är det till allra största delen samma berättelse som förut berättat med samma rollfigurer och på ungefär samma sätt. Inga större förändringar alls, och man har inte tagit sig några nämnvärda friheter med den klassiska berättelsen. En del av dialogen är moderniserad på ett tacksamt sätt, och Nala upplevs också något mindre passiv än förut, men några stora förändringar finns inte i sikte.

Visst, jag förstår tanken - "if it ain't broke, don't fix it", som talesättet säger. Och den här fina berättelsen finns väl kanske inte så mycket man kan förändra med som faktiskt skulle upplevas som en förbättring. Och det är ju sällan positivt att börja förändra saker enbart för sakens skull, utan då vill man förstås att förändringarna ska tillföra något - på samma sätt som man på ett snyggt sätt gjorde med Aladdin, som i 2019 års version blev mer feministisk och där Jasmin blev en starkare och mindre passiv rollfigur. Den här berättelsen är väl svårare att uppdatera på något väsentligt sätt, förutom en del av dialogen och att somliga fått lite större nyanser.

Men å andra sidan - om man nu inte känner att handlingen behöver förändras för att vara mer tidsenlig, varför lägga ner tid och pengar på att göra en ny filmversion av Lejonkungen...? Visst blir det en liten annan känsla när allting nu ser ut nästan exakt som i naturen, och det inte längre är uppenbart tecknat. Men det känns lite som en bortkastad möjlighet att man inte försöker att hitta på någonting lite nytt med berättelsen, så att det inte blir nästan exakt samma film som för 25 år sedan fast med modernare animation. Därav inte sagt att man behöver gå lika långt som med Dumbo, där en stor del av berättelsen blivit helt ny jämfört med 1940 års klassiker, men det borde gå att hitta på lite nya grepp i alla fall istället för att i stort sett göra samma film en gång till 25 år senare.

Om man bara kommer över det är det dock en riktigt bra film, som är precis lika berörande och gripande som den handtecknade klassikern var och fortfarande är. Det är charmigt och humoristiskt, och filmen är minst lika rolig som 1994 års film och hittar på en del nya grepp samtidigt som vissa humoristiska poänger återanvänds från den gamla filmen. Den förmedlar också samma värme och charm, och allting är gjort med en bred målgrupp i åtanke så att filmen ska fungera bra för både barn och vuxna. Det uppskattar jag, och för det förtjänar manusförfattarna en eloge. Det är också riktigt spännande och intensivt, och här finns även en hel del våld - eller rättare sagt fanns det nog nästan lika mycket våld i den tecknade klassikern, men det upplevs på ett helt annat sätt med realistiska naturskildringar än med handtecknade figurer gjorda med glimten i ögat. Jag tycker dock att Statens Medieråd har överdrivit som gett filmen 11-årsgräns, för trots att det finns en del våldsamheter och action är det ändå inga stora förändringar än förut, och det är fortfarande en barnvänlig film som fungerar för de flesta åldrar. 7 år hade alltså varit en mer rimlig och rättvis åldersgräns.

Lejonkungen är en riktigt bra film, som engagerar hela tiden och som både är rolig och spännande. Det är charmigt, våldsamt och gjort med både värme och hjärta. Datoranimationen är också oerhört imponerande, och för första gången ser det så verkligt ut så att man knappt ens kan avgöra att det inte är filmat; åtminstone sånär som på djurens läpprörelser, som hade varit svåra att få till med levande lejon... Rent tekniskt är det alltså i det närmaste fulländat, och filmen är lika berörande och känslosam som den "gamla" filmen var. Men däremot kan man med all rätt ställa sig frågan vad vitsen egentligen är med att göra en så pass bokstavlig nyfilmatisering av en 25 år gammal film, med ganska exakt samma handling och rollfigurer, och där den enda markanta skillnaden är just animationsstilen. Visst förändrar det en del, men gör det verkligen den här filmen bättre än den gamla klassikern...? Inte i mina ögon, och fastän det är en riktigt bra film hade jag gärna sett att man gjort lite förändringar för att tydligare motivera varför man gjort den nya versionen. Därför nöjer jag mig med en stark sjua i betyg, och fastän det på intet sätt är dåligt så hade filmen lätt kunnat få en åtta om man bara hittat på någonting nytt så att man fått någon form av överraskning istället för att veta allt som ska hända i förväg...

Lejonkungen visas (trots 11-årsgränsen) på svenska biografer både i svenskdubbad version och i svensktextad originalversion - det är den dubbade versionen jag sett. Bakom den svenska versionen står SDI Media, och Daniel Sjöberg har regisserat. Jag hade gärna sett att fler skådespelare kunnat reprisera sina roller från den tecknade klassikern - som det är nu är det bara Johan Schinkler som Mufasa och Svante Thuresson som Rafiki som vi återhör från 1994 års film - men förutom det är det bra skådespelare. John Lundvik är mycket bra som Simba, och Molly Hammar fungerar också ypperligt som Nala. Fred Johanson är ganska bra som Scar, men känns något "mesigare" i rösten än klassiska Rikard Wolff och kommer trots en godkänd insats tyvärr inte upp i hans höga klass. Christian Hedlund är bra som Zazu, men inte heller han är lika bra som Anders Aldgård trots en snarlik röst.

Som Timon och Pumbaa hör vi numera Björn Gustafsson respektive Linus Eklund Adolphson, och det är lite tråkigt att behöva vänja sig vid ytterligare röstuppsättningar för dessa ikoniska rollfigurer - det här är den fjärde skådespelaren vardera som spelar Timon och Pumbaa. Ingen kommer någonsin att klå gamla goda Peter Rangmar som Timon, men även Per Fritzell (från Lejonkungen 3) var utmärkt. Björn Gustafsson kommer inte upp i samma klass som någon av dem, men är ganska bra och ungefär på samma nivå som Anders Öjebo (som gjort rollen i bl.a. TV-serierna Timon & Pumbaa och Lejonvakten). Däremot är Linus Eklund Adolphson mycket bra som Pumbaa, och är på ungefär samma nivå som gamla goda Jan Rippe. Det är glädjande att Pumbaa äntligen fått en riktigt bra skådespelare efter alldeles för många år, då varken Bo Maniette (Lejonkungen 2 och Timon & Pumbaa) eller Gustav Levin (Lejonvakten) höll måttet i den här rollen - inte för att det skulle vara något fel på dem, men snarare att deras röster inte alls passar för Pumbaas säregna och charmiga röst. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse.

Då jag bara haft möjlighet att se filmen i svenskdubbad version har jag således inget att jämföra med, och kan tyvärr inte jämföra med den engelskspråkiga originalversionen. Officiellt är den nya filmen översatt av Robert Cronholt och Monica Forsberg, vilket jag tolkar som att Robert Cronholt stått för översättningen men har återanvänt en del repliker/uttryck från 1994 års film (som Monica hade översatt). Efter att bara sett den nya filmen en gång kan jag inte bedöma hur många eller få repliker som återanvänts från den gamla filmen, men några klassiska meningar känner jag i alla fall igen. Jag hittar inget som tyder på översättningsfel, och allt låter naturligt och bra; och något annat hade jag heller inte förväntat mig av (enligt min bedömning) en av Sveriges bästa översättare av dialog.

Den nya filmen innehåller samtliga sånger från den gamla filmen (förutom "Morgonrapport" från den förlängda versionen av originalfilmen), och glädjande nog får vi i nästan samtliga fall höra Monica Forsbergs minnesvärda svenska originaltexter från 1990-talsklassikern som återanvänts. Det enda undantaget är "Var beredd" som är omskriven även i original, där de nya texterna ärligt talat är betydligt blekare än de äldre. Och så är det några textrader i "Hakuna Matata" som i alla fall inte överensstämmer med mitt minne av originalfilmen, som jag starkt misstänker är omgjorda; dock utan att jag kan komma på någon bra anledning varför... Här finns en ny sång som inte fanns med i den gamla filmen ("Himlen öppnar sig"), plus att vi får höra betydligt mer av klassiska "The Lion Sleeps Tonight" än i den gamla filmen - de svenska sångtexterna till allt som inte fanns med i den gamla filmen är skrivna av Robert Cronholt, och håller en hyfsad klass men känns kanske inte riktigt lika poetiska som Monica Forsbergs gamla texter.

Den svenska bildversionen lämnar en del övrigt att önska. Förtexter och titelskylt står för en gångs skull helt och hållet på engelska, om än med en textremsa som visar den svenska titeln. Under filmens gång förekommer inga textskyltar, men eftertexterna är till allra största delen på engelska. Men en liten bit in under eftertexterna, precis innan de rullande texterna börjar, visas de större svenska rösterna som ersätter listan på originalskådespelare. Av någon outgrundlig anledning står dock skådespelarna enbart i grupp, ett namn i taget med några sekunder per namn, och det framgår alltså inte vilka rollfigurer de spelar. En bit in på de rullande eftertexterna listas sedan en mer ordentlig engelskspråkig rollista med vilka rollfigurer som respektive (amerikansk) skådespelare spelar, men den listan är alltså inte utbytt utan finns kvar i den svenska versionen; ganska poänglöst då vi ju varken fått se eller höra någon av dem. Efter alla sluttexter visas till sist studiocredits, övriga röster och sångcredits innan produktionsbolagens logotyper visas. Det här är mig veterligen första gången på många års tid som Disney enbart visat röster i grupp, och där inte ens de största skådespelarna namnges med vilka rollfigurer de spelar, och det är en mycket tråkig utveckling. Jag hoppas det är en tillfällighet för den här gången, och inte någon ny policy som Disney hittat på centralt...


Recensionen skriven: 23 juli 2019

Recensionen har lästs 212 gånger av 176 personer, sedan den 23 juli 2019

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Röster * * * * * * *     7
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * * * *    8
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * * och en halv    7,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - ÅTTA - TREA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Gabriel T Norrby - onsdag den 14 augusti 2019 kl. 12:44:
Länken till den fullständiga creditlistan leder till creditlistan för den gamla filmen från 1994

psychedelic

© 2017 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna