Dubbningshemsidan
Recensioner
Musses klubbhus - Musse i Underlandet
(Mickey Mouse Clubhouse: Mickey's Adventures in Wonderland)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Parallellt med de filmer och serier som Disney Channel producerat under åtskilliga år, har även systerkanalen Playhouse Disney - huvudsakligen riktad till yngre barn - också producerat egna TV-serier. På senare tid tillhör bl.a. Små Einstens och Mina vänner Tiger och Nalle Puh den kategorin. En av Playhouse Disneys större succéer på senare år heter Musses klubbhus, och hade svensk premiär i maj 2006 på både Playhouse Disney och Disney Channel. Genom den succén har det även varit naturligt att nyproducera "långfilmer" i samma format speciellt för DVD, och till den kategorin hörde Musses stora klubbhusjakt ifjol. Nu är det dags för en till sådan film, och den här gången har manusförfattarna inspirerats av Lewis Carrols klassiska roman Alice i Underlandet. Resultatet har blivit Musse i Underlandet, som är en 47 minuter lång film som släppts direkt på DVD. Nu fyller Kajsa år, och Kalle och Musse ska ge henne ett gökur i födelsedagspresent. Men när de börjar bråka om gökuret, faller det i golvet. Av någon mirakulös anledning råkar det här gökuret faktiskt ha en livs levande gök, som i samband med detta flyger iväg. De båda vännerna följer efter göken, och det resulterar i att de snart hamnar i Underlandet; en upp- och nedvänd och minst sagt annorlunda värld. Här finns visserligen ingen vit kanin eller Alice, men väl en rad andra underliga figurer som är mer eller mindre hjälpsamma i Musses och Kalles försök att hitta göken innan Kajsas födelsedagsfest ska inledas...
I de flesta aspekter följer Musse i Underlandet ungefär samma upplägg och stil som TV-serien, så har man sett den vet man redan ungefär vad som väntar. Det är absolut trevligt att, i likhet med TV-serien, få återse Musse och Kalle efter flera års frånvaro. Den 3D-animerade stilen vänjer man sig också snabbt vid, och alla ser betydligt mer normala ut än i långfilmen Musses jul i Ankeborg för några år sedan. Animationen håller hög klass, och det ser förvånansvärt levande ut, med mycket glada färger och naturliga rörelsemönster. I likhet med TV-serien Musses klubbhus märks det att mer arbete lagts på animationen än på de flesta av Playhouse Disneys originalserier. Men i likhet med serien är det också väldigt barnsligt och naivt, och man kan tycka att filmen nedvärderar barnen lite för mycket. Visst är det trevligt med filmer som både är lärorika och underhållande, men ibland går det lite för långt. Det gör att målgruppen blivit väldigt smal, och både filmen och serien fungerar bäst för personer som är max 5 - 6 år gamla. Det mest irriterande är de halvinteraktiva inslagen, där Musse stannar upp och frågar tittarna om olika saker, som alltför ofta närmast blivit idiotförklarande. Jag störde mig på detta, men eftersom jag inte direkt tillhör filmens främsta målgrupp testade jag också filmen på mina två systerbarn. 10-åringen gav upp snabbt, och ville inte se mer än tio minuter av filmen. Min yngsta systerson, som är fyra år gammal, såg dock klart hela och blev underhållen hela tiden. Men även han störde sig på de interaktiva inslagen, och brydde sig aldrig om att svara på Musses frågor. Tvärtom klagade han ibland högt på att frågorna är för löjliga, vilket jag ser som ett utmärkt bevis på att denna frågestil helt enkelt inte tillför någonting och hade bättre hoppats över.
Jag tycker dock ändå att Musse i Underlandet håller en något högre kvalitet än TV-serien, och framförallt är grundstoryn riktigt intressant. Det är visserligen en tunn story där inte så jättemycket händer, men det är en lyckad idé att utgå ifrån Alice i Underlandet, vilket faktiskt blir både fantasifullt och underhållande. Ibland blir det också lite småroligt, i synnerhet om man har sett Alice i Underlandet eller läst boken, och därmed förstår sig på alla lustiga referenser. Men till skillnad från förlagan finns här inga direkta hot eller någon större fara, och därför har det blivit lite väl menlöst. Det är tråkigt att den politiska korrektheten gjort att så många barnprogram på senare år blivit menlösa, där man gjort allt för att undvika alla tillstymmelser till våld och faror. Trots allt har alla vi som är lite äldre vuxit upp med lite mer spännande barnprogram under 1980-talet, och mig veterligen har de flesta trots detta inte fått några psykiska skador på grund av det tecknade TV-våldet. Det hade inte skadat att låta Musse i Underlandet bli lite mer spännande och innehållsrikt, men trots allt är det en underhållande film som även för oss lite äldre är sevärd. Jag skulle inte vilja se om den, och att döma av min 4-åriga systersons reaktion tror jag heller inte att den kommer att bli någon favoritfilm. Men det är ett fint initiativ och en förhållandevis lyckad anpassning av den klassiska förlagan, som för barn och barnfamiljer absolut är sevärd. Det är dock tveksamt om filmen håller att ses flera gånger, så det är nog smartast att börja med att hyra filmen för att se vad ens barn tycker om den; om man nu inte vet med sig att de älskar TV-serien Musses klubbhus, vill säga.
I vanlig ordning är det Sun Studio som ligger bakom den svenska versionen, och den här gången är det Magnus Veigas som står för regi. Som Musse Pigg hör vi fortfarande Anders Öjebo, som gjort samma roll i alla filmer och serier sedan 1990. Han är utmärkt och gör en mycket bra insats. Han är inte helt lik den nuvarande originalrösten, utan har en för ljus röst gentemot denne, utan Anders låter istället mer lik tidigare amerikanska röster (såsom Walt Disney). Därför är det glädjande att hans röst inte bytts ut, utan att han fortfarande är godkänd av Disney. Dock låter hans röst lite mer ansträngd i den här filmen än tidigare, och hans riktiga röst skiner igenom vid en del tillfällen. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag hoppas att det är en tillfällighet i just det här fallet. Kalle Anka spelas som vanligt av Andreas Nilsson, som ensam gjort rollen sedan 1999 och före det delade uppdraget med Per-Erik Hallin. Han gör en strålande insats, och låter mycket lik originalrösten; samtidigt som han rentav talar tydligare och mer lättförståeligt än originalet. En gång i tiden, omkring slutet av 1980-talet hade Andreas Nilsson problem med att tala tydligt som Kalle Anka, men han har kommit långt sedan dess och numera är det i de allra flesta fall inga problem att förstå vad Kalle säger. Långben spelas av Johan Lindqvist, som är ganska lik originalrösten men har en lite för alldaglig röst och inte riktigt bibehåller originalets ganska karaktäristiska röst. Även om han är fullt godkänd, så kommer han tyvärr inte alls upp i samma klass som legendariska Hans Lindgren som Långben. Därför hoppas jag verkligen att Hans kan komma tillbaka som Långben i framtiden; och jag är knappast ensam om den drömmen, som jag dock är starkt misstänksam kommer att stanna vid en dröm. Mimmi Pigg spelas av Lizette Pålsson, som är utmärkt och låter mycket lik originalrösten.
Svarte Petter spelas numera av Benke Skogholt, som ersätter bl.a. Stephan Karlsén i rollen. Han gör en bra insats och låter förhållandevis lik originalet, men har en något för mörk röst och har inte heller en lika karaktäristisk röst som originalets Jim Cummings. Han gör ändå en fullt godkänd insats, men kommer inte upp i samma nivå som Stephan Karlsén. Ludwig von Anka spelas av Gunnar Uddén. Han gör en ganska god insats, men har för mörk röst och bibehåller inte riktigt samma röstkaraktär som originalet. Kajsa Anka spelas numera av Anna Nordell, precis som i den andra säsongen av Musses klubbhus. Hon gör en bra insats, och låter ganska lik originalet; men har en något för djup och mörk röst. Anna Nordell är utan tvekan mer lik originalrösten än vad den äldre rösten Marie Kühler-Flack var, men samtidigt är det förstås lite irriterande när röster byts ut. Jag är därför kluven till denna förändring, men dessbättre är det inte så jättestor skillnad på dessa båda skådisars röster, som gör att det inte blir något stort irritationsmoment. Klarabella har också bytt röst sedan seriens första säsong, och spelas nu av Charlotte Ardai Jennefors. Hon låter mycket lik originalrösten, och bibehåller rätt röstkaraktär och känsla. Likheten med den äldre rösten Anna Norberg är också så slående, så att det aldrig blir irriterande. Piff har fått en tredje röst sedan Musses klubbhus startade, som i den första säsongen spelades av Monica Forsberg och i den andra av Gunvor Pontén. Numera är det istället Annica Smedius, som låter mycket lik originalrösten och bibehåller exakt rätt röstkaraktär. Röstskillnaden mot de två tidigare svenska rösterna är också så liten att det i praktiken inte gör mycket, och framförallt är hon mycket lik Monica Forsberg i den här uppsnabbade formen. Puff spelas dock fortfarande av Bertil Engh, som är relativt lik originalet men har en något för mörk röst och bibehåller inte riktigt rätt karaktär och känsla. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse.
Bittan Norman står för översättningen i båda avsnitten på DVD:n, även om de återkommande sångtexterna skrivits av Helena Lindgren. Jag har på grund av tidsbrist inte hunnit detaljstudera hela avsnitten i originalversion och svensk version, utan har nöjt mig med att närmare jämföra ett flertal utvalda scener. Utifrån dessa kan jag inte hitta något konkret översättningsfel, och det mesta låter bra och naturligt. En hel del av översättningen är ganska fri och många meningar har stuvats om gentemot originalet, men istället låter det mesta naturligt och har inte blivit lika svengelskt som det lätt kan bli vid översättning från engelskan. Ibland har den fria översättningen dock gått lite för långt, när exempelvis Kalles "We can't be late" har översatts med "Så får det inte bli". Visserligen kan man ifrågasätta hur Toodles kan översättas till Tingest, men det är nog främst en smaksak. Det jag huvudsakligen ställer mig frågande till är de olika uttryck som bl.a. Musse och Kalle använder sig av. Exempelvis har Kalle Ankas uttryck "Phooey" översatts till "Typiskt". Visserligen är originalet ett sällsynt och svåröversatt ord, men i min engelska ordlista har det i alla fall förklarats som "used to express contempt, disgust, or mocking disagreement". Utifrån det tycker jag att "Typiskt" är ett för milt uttryck, och dessutom går en del av poängen förlorad då ett ovanligt och sällsynt ord översatts med ett så vanligt ord. Det borde ha gått att hitta åt något bättre ordval, som bättre bibehåller grundtanken. Musse Piggs uttryck "Hot Dog" har översatts med "Tipp topp", vilket jag också tycker känns aningen tveksamt. Vidare ifrågasätter jag varför "You're gonna break the cuckoo clock" har översatts med "Du kommer att göra sönder gökuret". Det är möjligt att det trots allt är vedertaget på en del håll, men jag uppfattar det som märkligt i grammatisk mening och i mina öron hade "Du kommer att ha sönder gökuret" varit mycket bättre. De svenska sångtexterna håller hög kvalitet. De är ganska fritt översatta från originalet, men bibehåller rätt andemening och innehåll. Det finns inga sånger under sluttexterna, men alla sånger som finns har översatts.
Munrörelserna stämmer riktigt bra, och det blir aldrig störande. Läppsynken är visserligen inte perfekt, men jag tror inte att det kan bli särskilt mycket bättre vid engelskspråkiga original utan att kompromissa med dialogen och översättningen. Därför upplever jag detta som en riktigt lyckad balansgång mellan läppsynk och översättning, även om man ibland märker av att munrörelserna verkar ha prioriterats lite för högt.
Det finns tyvärr ingen svensk bildversion, utan filmen visas med engelsk bildversion. Det är visserligen inte speciellt förvånande, men på senare tid har faktiskt Disney använt äkta svenska bildversioner (via alternativa kameravinklar) på en del DVD-filmer. Men eftersom huvudfilmen producerats direkt för DVD, så finns det kanske ingen svensk bildversion att tillgå. Titel och avsnittstitlar översätts via undertexter, och dessutom läses allt detta också upp via speakerröst - vilket det för övrigt också gör i originalversionen. Efter filmens slut visas svenska röster och studiocredits. Tyvärr visas de svenska creditlistorna alldeles för snabbt, och om man inte använder DVD-spelarens pauseknapp är man i praktiken chanslös att kunna läsa allt.
Huvudfilmen på DVD-utgåvan återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, medan däremot det bonusavsnitt som också finns med istället är i 4:3 fullskärm (1,33:1). Förutom det engelska originalljudet finns dubbade ljudspår på svenska, finska och grekiska. Det engelska originalljudet är i Dolby Digital 5.1, medan däremot de dubbade spåren enbart har stereoljud. Avsnitten är textade på samma fyra språk plus isländska, och för engelska finns både vanlig text och text för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade. Däremot har den svenska texten exakt samma dialog och sångtexter som det svenskdubbade ljudspåret, och därför går det bra att använda som komplement till dubbningen för exempelvis hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk och distributörsjingel. Därefter informerar en speakerröst oss om vad Disney kallar för FastPlay (som finns även hos andra distributörer med andra benämningar), vilket innebär att om man inte gör något kommer automatiskt uppspelning av trailers följt av huvudfilmen och bonusavsnittet att visas. Vill man inte det måste man antingen trycka på DVD-spelarens menyknapp, eller hinna välja "Huvudmeny" innan speakerrösten hinner prata färdigt. Gör man det, kommer huvudmenyn fram direkt utan några trailers. Det här systemet är säkert mycket praktiskt för barn i USA och Kanada, där det inte brukar finnas någon språkvalsmeny; men här försvinner liksom poängen då vi måste välja språk först. De barn som klarar av att välja svenska på språkvalsmenyn, är säkerligen också kapabla att acceptera det förvalda alternativet "Spela filmen" på huvudmenyn... Menyerna finns på både svenska och alla andra språk som skivan återfinns på, vilket är positivt. Från menyn kan man välja att spela allt (d.v.s. båda filmerna) eller bara ett av avsnitten.
Som extramaterial finns ett avsnitt Musses klubbhus, närmare bestämt "En Långben, flera Långbenar" från seriens andra säsong. Där kommer Långben i kontakt med Ludwig von Ankas nyaste uppfinning, som resulterar i att han får fem identiska kopior av sig själv. Det är ett småroligt och underhållande avsnitt, men det är sämre än huvudfilmen. Avsnittet är dubbat till svenska, och dubbningsmässigt är det identiskt med huvudfilmen med samma röster och likvärdig översättning. För ovanlighetens skull anges svenska röster och dubbcredits via programmerat uthopp efter avsnittets slut. Det är glädjande, då Disney oftast inte brukar sätta ut dubbcredits för extramaterial. Vidare finns två olika interaktiva utökningar av huvudfilmen, där det då och då under filmen dyker upp frågor som man ska svara på med hjälp av pilarna på DVD-spelarens fjärrkontroll. De båda varianterna har olika svårighetsgrad; den ena för de allra yngsta och den andra för barn i 4 - 6-årsåldern. Det är en kul idé, men frågorna är förhållandevis enkla även för små barn och det hade inte skadat med en tredje svårighetsgrad för lite äldre barn. Dessutom är jag skeptisk till hur många barn som verkligen tycker om att svara på frågor under tiden som de ser en film på det här sättet - trots allt blir de interaktiva delarna så pass sällan att det inte kan jämföras med interaktiva spel. Jag är tacksam att Disney lagt med ett avsnitt av TV-serien, då en film på bara 47 minuter inte hade varit särskilt mycket att hurra för, men det hade varit ännu trevligare med mer extramaterial. Jag förväntar mig inte att det ska finnas bevarat material från sådana här direkt till DVD-produktioner, men varför inte lägga in ett avsnitt av någon annan av Playhouse Disneys originalserier (exempelvis Mina vänner Tiger och Nalle Puh), för att dryga ut speltiden lite mer...? Trots allt handlar det ju bara om knappt 1 timme 10 minuter för huvudfilmen och bonusavsnittet, vilket inte är så mycket i det stora hela.
För att sammanfatta är det här två välgjorda avsnitt med genomarbetad 3D-animation, men som tyvärr blivit för barnsliga. Det gör att målgruppen är mycket smal, och antagligen är det bara de yngsta som får fullt utbyte av DVD:n, även om undertecknad trots allt hade trevligt av huvudfilmen. Dubbningen håller hög kvalitet, med till största delen bra röster och mycket bra munrörelser. Översättningen är bra, men med en del tveksamma ordval och uttryck.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 oktober 2009
Senast uppdaterad: 7 oktober 2009
Recensionen har lästs 4705 gånger av 2730 personer, sedan den 6 oktober 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Röster |
|
8 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
6 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))