Dubbningshemsidan
Recensioner
Pandorum
(Pandorum)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den tyska regissören och manusförfattaren Christian Alvart debuterade 1999, blott 25 år gammal, med lågbudgetthrillern Curiosity & the Cat; som vann flera priser i hemlandet Tyskland men som förblivit tämligen okänd internationellt. Han regisserade därefter ytterligare två filmer, varav den senare - Case 39 - spelades in i USA. Nu är det dags för hans andra engelskspråkiga film, den tysk-amerikanska science-fictionthrillern Pandorum som spelats in uteslutande i Tyskland med till största delen tysk personal trots att skådespelarna till största delen är amerikaner. Manuset har skrivits av amerikanska Travis Milloy, och filmen hade premiär i bl.a. USA och Tyskland under september och oktober 2009. Filmen floppade dock i USA, och förmodligen är det därför som den i Sverige släpptes direkt på DVD.
År 2174 har jordens tillgångar nästan helt tagit slut, och den enorma befolkningsmängden har lett till extrema brister på såväl mat som vatten. I anslutning till detta lyfter det bemannade rymdskeppt Elysium, som siktar på den Jorden-liknande planeten Tanis. På detta rymdskepp vaknar en dag två astronauter ur hypersömn; korpralen Bower och löjtnanten Payton. Båda två är mycket desorienteradeoch de kommer inte ihåg mycket. Visst minns de vilka de själva är, deras familjer och deras utbildning; men om det aktuella uppdraget eller var rymdskeppet är på väg minns de inget om. Det finns heller ingen skymt av vare sig deras anhöriga eller annan befolkning, och rymdskeppet verkar till synes övergivet. Dessutom ger reaktorn ifrån sig märkliga ljud, och det verkar uppenbart att skeppet har passerat sitt bäst före-datum. Det är mörkt och de flesta dörrar är låsta, där enda vägen därifrån är en smal och mörk passage. Payton stannar kvar i kommunikationscentret, medan Bower beger sig ut för att utforska rymdskeppet och kanske även kunna laga reaktorn. Men han inser snart att de inte är fullt så ensamma som han förmodligen hade hoppats...
Det har gjorts många science-fictionfilmer genom åren, och därför måste det vara svårt att komma med något nytt inom genren. Den här filmen har också utan tvekan vissa likheter med Alien och en del andra filmer genom åren, där det mest tydliga kanske är den tämligen okända franska science-fictionrysaren Eden Log från 2007. Men manusförfattarna har ändå lyckats att sätta ihop bekanta beståndsdelar till något relativt nytt, och har därför fått Pandorum att framstå som förhållandevis originell och nyskapande. Det är en klart intressant story, som är lätt att leva sig in i och som någorlunda håller ihop logiskt.
Från början tyckte jag dock att filmen kändes oengagerande och tråkig, och jag började undra vad jag egentligen gett mig in i. Men jag är tacksam att jag för att kunna skriva recensionen tvingades fortsätta se hela filmen, för när storyn väl kommer igång på allvar så blir det mycket bättre. Efter 20 minuter började jag kunna engagera mig i historien, och blev och mer fascinerad över allting. Allt eftersom blir också rollfigurerna mer mångbottnade och nyanserade, och de allra flesta känns helt äkta. Det är en trevlig omväxling, som förhöjer helhetsintrycket och ökar den autentiska känslan. Trots den extrema storyn och orealistiska stilen, så är ändå filmen i all sin orimlighet förhållandevis realistisk, och det finns inga större logiska luckor.
Filmen erbjuder också en mörkare stil än vi är vana vid från science-fiction, där det inte blivit minsta lilla romantiserat utan där både rymdskeppet och allting ombord är mörkt och dystert. Därför är det här en av de mest trovärdiga skildringarna av rymdfärder som vi sett på senare år, och det känns trots allt autentiskt och logiskt. Det är också trevligt att manuset får med många intressanta aspekter, och även blandar in somliga bibliska referenser som införlivats på ett effektivt och naturligt sätt. Däremot stör jag mig på att vi aldrig får någon ren klarhet i en del saker, så somliga frågetecken kvarstår efter filmens slut. Man kan också tycka att manusförfattarna inte riktigt utnyttjat de möjligheter som funnits för moraliska och filosofiska dilemman; något som grundstoryn ger tydliga möjligheter till, men som inte utnyttjas i någon större utsträckning.
Fastän Pandorum av somliga beskrivits som en rysare är det heller inte särskilt kusligt eller obehagligt. Det blir hyfsat spännande vid många tillfällen, men mer än så går det aldrig och det här är betydligt mer thriller än skräckfilm. Även de märkliga varelser som dyker upp hade potential att bli riktigt hemska, men blir det aldrig. Men om det är en fördel eller nackdel är väl upp till var och en att avgöra, då det samtidigt innebär att filmen fungerar väl även för de som inte tycker om skräckfilmer. Vid ett tidigt skede kändes Pandorum ganska förutsägbar, men efter ett tag uppstår flera oväntade överraskningar som i alla fall inte undertecknad lyckats att förutsäga. Dessa överraskningar har också införlivats på ett naturligt sätt i manuset, och det känns aldrig påtvingat eller konstlat. Det är trevligt, och har överlag gjort att filmen blivit ganska oförutsägbar trots allt.
Filmen erbjuder ett snyggt foto med realistisk scenografi och bra klippning. Trots många mörka miljöer blir det heller aldrig svårt att se, utan filmen behåller en bra skärpa och utmärkt kontrast hela tiden. Det största problemet är att de actionsekvenser som finns har blivit ganska onaturligt klippta, som gör att det ibland inte är helt enkelt att se vad som egentligen händer. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Ben Foster är riktigt bra i huvudrollen som Bower, och spelar övertygande och trovärdigt. Överlag är Dennis Quaid helt okej som Payton, men ibland har han en tendens att spela över. Eddie Rouse spelar också över en del som Leland, men gör ändå en ganska bra rolltolkning. Cam Gigandet är bra i en ganska liten roll som Gallo. Mest imponerad blev jag utan tvekan av den ganska okända tyska skådespelerskan Antje Traue, som gör en lysande och mycket minnesvärd insats som Nadja. Det här är hennes första engelskspråkiga roll, men jag hoppas att hon får betydligt fler filmroller i framtiden - det förtjänar hon.
Pandorum kommer knappast att gå till världshistorien som något storslaget mästerverk, och de flesta beståndsdelar har vi sett förut i både bättre och sämre filmer. Men filmteamet har trots allt lyckats att sätta ihop komponenterna till något relativt nytt, och det är en intressant och engagerande film som är ganska spännande och vid enstaka tillfällen även är berörande. Den hade potential att bli bättre, men överlag är det ändå en bra film som är väl värd att se för alla som tycker om den här genren. Ge bara inte upp under den oengagerande första kvarten, som jag var nära att göra...
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, vilket innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text eller textning för hörselskadade. Den svenska texten är lagom stor och lättläst, och håller en ganska hög klass. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter på valt språk, och därefter visas ett par trailers för andra filmer innan vi kommer till huvudmenyn. Menyn är stillastående och stilren, men finns tyvärr bara på engelska.
Som extramaterial hittar vi först en 13 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som bl.a. innehåller intervjuer med regissör och manusförfattare och andra inblandade. Det är ganska intressant, och vi får en del matnyttig information om hur produktionen gick till. Ibland förekommer dock lite väl mycket ryggdunkande och skryt, där i synnerhet alla verkar överdrivet lyriska över regissören Christian Alvart. Ibland känns det också lite väl mycket som marknadsföring, och dokumentären går inte riktigt tillräckligt djupt för att ta upp allt man hade velat veta. Vidare återfinns ett drygt dussintal bortklippta scener på drygt 25 minuter, varav somliga i själva verket är utökade eller alternativa versioner av befintliga scener. De är intressanta att se på, men ingen ger någon djupare förståelse eller tillför särskilt mycket till filmen, så det är fullt förståeligt att de klippts bort. I traditionell SF-stil är extramaterialet bara textat på danska och finska, men irriterande nog inte på svenska eller norska. Det är tråkigt att inte SF kan texta även till svenska, och det känns lite ironiskt när amerikanska bolag är bättre på att texta extramaterial på svenska än vad Svensk Filmindustri är... Men dansk text är definitivt bättre än ingen text alls, så det kunde ha varit värre.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 maj 2010
Senast uppdaterad: 27 maj 2010
Recensionen har lästs 3639 gånger av 1989 personer, sedan den 26 maj 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))