Dubbningshemsidan
Recensioner
Piranha DD
(Piranha 3DD)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Victoriasjön är numera död sedan tragedin i Piranha, där skolungdomar attackerades av en sällsynt ras av köttätande pirayor som dittills trotts vara utdöd. Hela sjön är försatt i karantän, och det finns inga turister kvar i området. Inte så långt därifrån i närheten av Cross-sjön håller den giriga och sexistiska Chet precis på att nyöppna Vattenlandet för säsongen, men till hans styvdotter Maddys stora förtret är vattenparken kraftigt omgjord sedan året innan - alla badvakter har avskedats och ersatts med nakna strippor (plus David Hasselhoff!), och den tidigare familjevänliga platsen har nu blivit betydligt mer "vuxeninriktad" med sexanspelningar på precis allting. Maddy hatar det Chet gjort med hennes mammas vattenpark, men båda hennes föräldrar är numera döda och Chet är hennes enda anhöriga kvar i livet. Tyvärr äger Maddy "bara" 49% av Vattenlandet, och är därmed maktlös inför Chets beslut. I Cross-sjön pågår märkliga saker, och Maddys vänner Ashley och Travis försvinner snart spårlöst medan deras bil hittas i vattnet. När Maddy och hennes bästa vän Shelby sitter på bryggan till sjön blir de snart attackerade av pirayor, men lyckas med nöd och näppe undkomma med livet i behåll. Maddy, hennes f.d. pojkvän Kyle och hennes förra klasskompis Barry börjar utreda saken med hjälp av pirayaspecialisten Carl Goodman. Men under tiden öppnar Vattenlandet för säsongen, och tyvärr hämtar Chet vatten till bassängerna från Cross-sjön...
Jag har fortfarande inte sett originalfilmen från 1978 som startade allting, men nyfilmatiseringen Piranha var absolut en helt okej film som lyckades med sin uppgift och som var otäck samtidigt som allting var gjort med glimten i ögat. Men jag hade mina farhågor inför en uppföljare - trots allt finns det ju knappast någon brist på uppföljare betydligt sämre än sina originalfilmer, och fanns det verkligen tillräckligt med material för ännu en liknande film om pirayor...? Till min förvåning fanns det faktiskt det, och Piranha DD är faktiskt en bra film. Det är sannerligen inte originellt och något nämnvärt djup finns inte. Dessutom fullkomligt kryllar filmen av klichéer och stereotyper. Men på något märkligt sätt funkar det ändå...
Storyn är intressant, och genom upplägget med simbassänger och vattenland känns det inte som en upprepning av den förra filmen. Det finns referenser till den, men filmen klarar ändå av att stå på egna ben. Det är charmigt och intressant, och det har blivit en mycket fängslande film som håller intresset vid liv hela tiden. Man bryr sig om vad som kommer att hända, och sitter ärligt talat som klistrad framför TV:n. Manuset är jämnare än i den förra Piranha, och jag uppskattar att den här filmen inte har onödiga transportsträckor av samma slag som "wet TV-shirt"-tävlingen i den förra filmen; scener i stort sett enbart till för att rättfärdiga att visa så många lättklädda tjejer som möjligt - och dessutom ta död på så många ovidkommande rollfigurer som möjligt. Här finns inga onödiga scener på samma sätt, utan allting har sin funktion och används för att föra handlingen framåt.
Precis som i föregångaren är Piranha DD gjord med glimten i ögat, som driver med bl.a. gammaldags skräckfilmer såsom Hajen. Men den här filmen blir faktiskt roligare än sin föregångare, och medan jag aldrig skrattade högt under Piranha så skrattade jag faktiskt då och då åt den här filmen. Visst är det billig humor och bitvis en smula osmaklig sådan, men jag kan inte förneka att det trots allt ändå är roligt och charmigt. Jag tycker också om filmer som vågar driva med sig själva på det här sättet, så att filmen aldrig tar sig själv på något alltför stort allvar. Scenerna där David Hasselhoff spelar en slags parodi på sig själv (under sitt riktiga namn!) är också riktigt kul.
Men trots det är det ändå en riktigt spännande och otäck film, där man sitter som på nålar under filmens gång. Det förblir engagerande, och det är obehagligt och otäckt samtidigt som tempot är föredömligt intensiv. Här förekommer dessutom en del riktigt äckliga scener, som är minst sagt påfrestande för psyket att se på. Ett par scener i den här filmen är bland det äckligaste jag sett, men ibland kan jag tycka att det blivit mer äckligt än det faktiskt blivit otäckt. En del av den obehagsstämning som genomsyrade Piranha har också gått förlorad, för medan den här filmen är otäck och spännande så förmedlar den inte riktigt samma krypande obehagskänsla som senast. Det är lite tråkigt, och jag tycker att det borde ha gått att förmedla samma stämning utan att för den skull få filmen att kännas som en upprepning.
Bland karaktärsbeskrivningarna har Maddy blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, som man verkligen bryr sig om. Hon känns äkta, och jag uppskattar filmer med starka kvinnliga huvudroller. Barry har också blivit nyanserad och intressant. Shelby och Josh hinner få några nyanser, medan Kyle blivit mer endimensionell. Och Maddys styvpappa Chet tillhör det absolut vidrigaste och mest stereotypa som världen någonsin skådat; något som visserligen givetvis är fullt avsiktligt men som ändå gått en smula för långt. De flesta andra förblir endimensionella, och i slutändan är det därför ungefär lika många rollfigurer man bryr sig om som i den första filmen.
Precis som i den förra filmen har filmteamet varit lite väl förtjusta i att visa upp lättklädda eller i vissa fall helt nakna unga tjejer, då det förekommer en del lite väl utdragna sådana scener som inte tillför mycket. Visst förstår jag att tanken varit att referera till gammaldags skräckfilmer, som ofta utnyttjade sådant, men det har ändå gått lite för långt. Det fungerar dock ändå något bättre här än senast, i och med att manusförfattarna faktiskt tagit sig tid att förklara de lättklädda tjejerna genom Chets vidriga vattenland. Det är fortfarande lite väl sexistiskt, men det irriterar inte lika mycket när det i alla fall finns en förklaring till det i manuset. Vad gäller kvinnosynen och jämställdheten är Piranha DD både bra och dålig på samma gång - bra när det gäller Maddy, men dålig vad gäller de flesta andra kvinnliga rollfigurer.
Slutet lämnar dock en del övrigt att önska, och nuförtiden verkar det vara obligatoriskt att alla skräckfilmer måste ha ett öppet slut för att det ska kunna produceras (i det här fallet ännu en) uppföljare. Speltiden har också blivit i kortaste laget, och det gör att filmen ibland känns onödigt förenklad. Det gör också att en del sidohistorier inte hinner redas ut, och i slutändan har man ett par frågor som lämnas utan svar. Sluttexterna börjar rulla redan efter 1 timme 8 minuter, och fastän den här storyn inte skulle räcka till någon jättelång film så är det här ändå lite för kort. För att få upp längden till en någorlunda acceptabel långfilmsnivå (80 minuter) varvas dock sluttexterna med en del extra scener och misslyckade tagningar. Somliga av dessa scener är riktigt roliga, medan andra är helt poänglösa.
Men filmen har en föredömlig intensitet som jag uppskattar, och det är en spännande och otäck film som dessutom lyckas med konststycket att förmedla humor och skräck på samma gång; och utan att någotdera blir lidande. Det är lätt hänt att rysarkomedier av det här slaget känns konstlade, då det blir för oseriöst och flamsigt för att bli otäckt samtidigt som det är för otäckt för att bli roligt. Men det här är ett ovanligt lyckat fall, med en balans som faktiskt fungerar och som håller intresset vid liv under hela filmen. Med en lyckad kombination av glimten i ögat, spänning, skräck, engagemang och obehag är det svårt att inte bli imponerad av Piranha DD.
Fotot är snyggt, och överlag är filmen välgjord. Men specialeffekterna lämnar en del övrigt att önska, och framförallt ser själva pirayorna uppenbart datoranimerade ut. De ser inte äkta ut för fem öre, och fastän det kanske är avsiktligt så skär det sig ändå lite mot filmens i övrigt så pass realistiska visuella stil. Dialogen håller en ojämn klass, och bitvis är det fyndigt och smart för att vid minst lika många tillfällen lämna en hel del övrigt att önska. Eller vad sägs om djuplodande filosofisk dialog av typen "I love water. It's really wet"...? Det är visserligen uttaget ur sitt sammanhang, men ger ändå en viss fingervisning av vad som väntar... Skådespelarinsatserna är överlag relativt bra. Klart bäst är Danielle Panabaker, som är mycket bra som Maddy och spelar övertygande och naturligt. Matt Bush gör ett lite stelt intryck som Barry, men är ändå helt okej. Katrina Bowden är bra som Shelby, även om hon inte får alltför mycket att arbeta med. David Koechner spelar över en delsom Chet, något som dock säkerligen åtminstone delvis är avsiktligt, men är ändå fullt godkänd. Chris Zylka är ganska bra som Kyle; varken mer eller mindre.
Intellektuellt inser jag givetvis att man inte borde tycka om en film som är både tillspetsad, lite smaklös, har vissa sexistiska antydningar och dessutom nästan helt saknar djup. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka om Piranha DD, som trots sina många brister lyckas att underhålla med en lyckad blandning av skräck och humor. Ironiskt nog lyckas Piranha DD på precis de punkter där föregångaren misslyckades och vice versa, vilket gör att en kombination av de båda filmerna alltså borde ha blivit nära nog perfekt. Den här filmen har en betydligt bättre humor än föregångaren, där man faktiskt får skratta hyfsat ofta. Det finns heller inga långa transportsträckor som i den filmen, och filmen håller en jämnare stil där det är intressant hela tiden. Men som rysare fungerar filmen lite sämre än första Piranha, då det inte är riktigt lika otäckt och filmen dessutom inte lyckas att förmedla samma psykologiska obehags- och skräckkänsla som i den filmen. I slutändan blir det alltså ungefär lika många för- och nackdelar nu som då, varför betyget också blir samma; en ganska svag sjua. Men Piranha DD är ändå en ganska minnesvärd film, och väl värd att se om man tycker om den här (förvisso ganska smala) genren.
Piranha DD spelades ursprungligen in i 3D, men på DVD är det tyvärr bara vanlig hederlig 2D-version som erbjuds - det är dock ingen större förlust, då den enda teknik som finns att tillgå för 3D på DVD (den gammaldags sorten med röd-gröna plastglasögon) är allt annat än behaglig för ögonen och dessutom gör att nästan all färgåtergivning försvinner. Dessutom känner jag att en del av filmens scener är tillräckligt obehagliga även utan 3D... Bilden återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska; men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter. Det följs av några trailers för andra filmer, innan man kommer till huvudmenyn som är rörlig och stilren, men som tyvärr bara finns på engelska.
Som bonusmaterial hittar vi först ett inslag vid namn "A Lesson with John McEnroe", där McEnroe spelar tennis i ett inslag som inte tillför någonting och som heller inte verkar ha minsta lilla med filmen att göra. Det här kan vara det mest poänglösa extramaterial som någonsin funnits... Därefter hittar vi ett par bortklippta scener på totalt två minuter, som inte tillför någonting till filmen alls och heller inte ger särskilt mycket att se på. Vidare återfinns ett två minuter långt inslag vid namn "Busey's Bloopers", där Gary Busey pratar fritt i ett totalt poänglöst inslag. Därefter återfinns en minidokumentär vid namn "The Hofftastic World of David Hasselhoff", där David Hasselhoff pratar och skämtar med skämt som antingen är osmakliga eller bara inte är roliga. Det följs av ytterligare ett liknande poänglöst inslag vid namn "Wet and Wild with David Koechner", som inte heller ger mycket. Till sist hittar vi det enda extramaterial som faktiskt är värt att se; en bakom kulisserna-dokumentär vid namn "The Story Behind" på 8 minuter. Trots namnet handlar det inte mycket om storyn, utan det rör sig främst om skådespelare som berättar om sina rollfigurer och sina insatser varvat med klipp från filmen. Det är för mycket skryt över olika skådespelare och andra inblandade, men det finns trots allt lite matnyttig information undangömd i inslaget. Tyvärr har extramaterialet ingen textning alls, och ibland är det inte helt oproblematiskt att uppfatta vad alla säger
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 april 2013
Senast uppdaterad: 1 maj 2013
Recensionen har lästs 3109 gånger av 1837 personer, sedan den 30 april 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))