Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på VHS/DVD/TV

Mina vänner Tiger och Nalle Puh - Superdeckarnas julfilm
(My Friends Tigger & Pooh: Super Sleuth Christmas Movie)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Mina vänner Tiger och Nalle Puh på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Musikal / Äventyr / Övernaturligt / Tecknat / Datoranimerad / Långfilm / Featurette (lång kortfilm)
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 42 minuter
Film:
Genre: Tecknad musikaläventyrskomedi
Produktionsland/år: USA, 2007
Produktionsbolag: Walt Disney Television Animation
Producent: Jeff Kline & Brian Hohlfeld
Regi: Don Mackinnon
Manusförfattare: Nicole Dubuc, Brian Hohlfeld & Jeff Kline
Svensk distributör: Walt Disney Studios Home Entertainment AB
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Huvudfilm:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S / Disney Character Voices International
Regi: Magnus Veigas
Översättning: Lasse Karpmyr
Sångtexter: Lasse Karpmyr
Musikalisk ledning: Joakim Jennefors
Tekniker: Nils Manzuoli
Producent: Svend Christiansen
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Bonusavsnitt:
Dubbningsbolag: Sun Studio A/S / Disney Character Voices International
Regi: Sharon Dyall & Joakim Jennefors
Översättning: Helena Lindgren
Sångtexter: Helena Lindgren
Musikalisk ledning: Joakim Jennefors
Tekniker: Robert Iversen & Magnus Veigas
Producent: Svend Christiansen
Kreativ ledning: Kirsten Saabye
Huvudfilm - röster:
Nalle Puh - Guy de la Berg Tiger - Rolf Lydahl
Ditte - Filippa Alm-Nylén Kanin - Charlie Elvegård
Nasse - Michael Blomqvist Kängu - Ayla Kabaca
Ru - Linus Hallström Heffa - Isidor Beslick-Löfdahl
Ior - Benke Skogholt Vanja - Nadia Veigas
Jultomten - Claes Ljungmark Frost/Snögubbe - Peter Sjöquist
Stjärna - Mikaela Tidermark Buster - Tanja Schneider
Solosång - Emelie Clausen
Lars Säfsund Magnus Rongedal
Emelie Clausen Joakim Jennefors
Bonusavsnitt - röster:
Musse Pigg - Anders Öjebo Kalle Anka - Andreas Nilsson
Långben - Johan Lindqvist Kajsa Anka - Marie Kühler Flack
Mimmi Pigg - Lizette Pålsson Piff - Monica Forsberg
Puff - Bertil Engh
Klicka här för komplett rollista!

© Disney

De senaste 10 åren har vi fått se ett flertal nyproducerade långfilmer med Nalle Puh och de andra vännerna från Sjumilaskogen, men trots det har ingen TV-serie producerats eller visats efter Nya äventyr med Nalle Puh 1988 - 1991. Åtminstone fram tills nu. För första gången på 16 år har nämligen en ny TV-serie med Nalle Puh börjat produceras - den heter i original My Friends Tigger & Pooh och hade premiär i somras i USA, och hade svensk premiär på Disney Channel och Playhouse Disney i augusti i år. När det nu släpps en ny film med Nalle Puh för första gången sedan Puhs Heffaklump Halloween för två år sedan, så rör det sig om ett förlängt specialavsnitt av just TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh med jultema. Animationsstilen har förändrats markant gentemot tidigare filmer och serier, och nu handlar det om datoranimation i tredimensionell stil. För er som inte sett TV-serien, så har Christoffer Robin gått upp i rök, och är nu ersatt av en liten flicka som heter Ditte. Hon, Nalle Puh och Tiger driver nu en deckarklubb och kallar sig för Superdeckarna, där de hjälper alla i Sjumilaskogen som behöver hjälp eller behöver ha mer eller mindre allvarliga mysterier lösta. Till den här julfilmen är dock mysteriet större än någonsin. Ru och den lilla heffaklumpen (d.v.s. elefanten) Heffa stöter en dag ihop med en ung ren som råkar finnas i Sjumilaskogen. Renen heter Vanja, och berättar att hon råkar vara en av jultomtens renar. Men jultomten har tappat bort sin magiska tomtesäck, som innehåller alla världens julklappar, och Vanja har därför tagit sig friheten att hitta åt säcken. Det är inte svårt för Superdeckarna att hitta åt tomtesäcken, men problemet återstår att ta sig till Nordpolen innan tomten hinner ställa in julen. Det blir en allt annat än enkel resa. Det faktum att allting tyder på att Sjumilaskogen ska föreställa ligga någonstans i England, och det därför är en väldigt lång resa till Nordpolen, verkar inte producenterna ha haft en tanke på...

Filmen håller samma stil och upplägg som TV-serien, och har man sett serien känner man snabbt igen sig. Den nya 3D-animationen känns lite ovan från början, men dessbättre vänjer man sig vid den snabbt. Största skillnaden, förutom längden på avsnittet, är att den här filmen också blivit lite av en musikal - medan det i serien bara spelas ledmotivet och två korta musiksnuttar, så finns det här ett flertal sånger som sjungs av karaktärerna. Dessa sånger är ganska fina, men är inte alltför minnesvärda. Istället lyser ledmotivet från serien med sin frånvaro, vilket är lite synd då det är en ganska fin låt. Filmen, precis som serien, är delvis uppbyggd med interaktiva inslag, där framförallt Ditte talar till tittarna och ställer frågor. Dessa delar är säkert kul för små barn, men blir snabbt ganska störande - t.o.m. min 9-åriga systerdotter tyckte att det kändes alldeles för barnsligt. Dessbättre är dessa interaktiva delar dock betydligt mer undangömda än i många andra av Playhouse Disneys serier, och därför gör det inte så mycket. Serien är barnslig, och det är uppenbart att den främsta målgruppen är små barn. Det kompenseras dock av att den känns charmig och underhållande, som gör att alla åldrar faktiskt kan se den och bli underhållna. Det är dock inte en lika passande familjeunderhållning som gamla goda Nya äventyr med Nalle Puh, inte minst genom det faktum att det i den här serien inte finns några fiender eller något motstånd. Även om resan till Nordpolen är lång och fartfylld, så blir den aldrig farlig eller spännande på något sätt. Det är positivt för de allra yngsta, så att filmen verkligen ska passa alla, men resultatet blir att alla vi andra upplever den som lite menlös och slätstruken. Likheterna med den senaste generationen av My Little Pony är uppenbara, då filmen (och serien) upplevs på ganska precis samma sätt som de filmerna - förutom att det här inte är huvudsakligen avsett för flickor, vill säga. Filmen är dessutom mycket förutsägbar, och känns även lite väl nedkortad och förenklad - huvudsakligen på grund av dess längd. Det är mycket tveksamt om det verkligen kan klassas som en långfilm, då den faktiskt bara räcker 42 minuter, men för de allra yngsta med dåligt tålamod är det säkert positivt. Även om mina syskonbarn tyckte snäppet bättre om filmen än jag, så är vi alla överens om att det är den sämsta Nalle Puh-filmen genom tiderna. Den kommer heller inte alls upp i samma klass som serien Nya äventyr med Nalle Puh. Men därmed inte sagt att den är dålig på något sätt. Det är ändå en charmig och underhållande historia, som åtminstone håller att ses en gång - t.o.m. för oss fullvuxna.

En DVD-film på bara 42 minuter hade förstås inte varit mycket att hurra för, men dessbättre har Disney insett det. Som bonus innehåller DVD-filmen därför även ett vanligt avsnitt av TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh (som innehåller två kortare episoder) på totalt 23 minuter samt ett avsnitt av Disney Channel-serien Musses klubbhus på 23 minuter. Bonusmaterialet är alltså längre än hela huvudfilmen, med en speltid på 46 minuter. Avsnittet av Mina vänner Tiger och Nalle Puh har i skrivande stund inte visats på Disney Channel i Sverige, men jag är inte tillräckligt insatt i Musses klubbhus för att avgöra om det visats eller inte. Det är två ganska intressanta avsnitt, som ganska väl representerar serien i stort. För er som inte känner till Musses klubbhus, så är det en interaktiv och pedagogisk datoranimerad serie, där vi får följa med Musse Pigg, Kalle Anka, Kajsa, Mimmi, Pluto och Långben på äventyr i deras magiska klubbhus. Den är välgjord och ganska snyggt 3D-animerad, men känns tyvärr alldeles för barnslig - ännu värre än Nalle Puh-serien faktiskt. De interaktiva delarna har tyvärr fått alldeles för stort utrymme, och framförallt Musse pratar till tittarna väldigt ofta, och frågar om de mest löjliga saker. Medan det kan vara kul för de allra minsta, så blir det snabbt irriterande för oss andra. Det är tråkigt, då serien annars hade haft potential att bli riktigt intressant.

Nalle Puh måste vara en mardröm att dubba till svenska, då många av rollfigurerna bytt röst upp till 5 - 6 gånger. Det gör givetvis att en dubbning inte kan bli helt lyckad, oavsett hur mycket tid och pengar som läggs ner på den - alla pengar i världen kan trots allt inte sudda ut tittarnas minnen, så att de glömmer bort alla tidigare röster... Därför anser jag att man får vara lite "snällare" i kritiken än vad som annars brukar vara brukligt. I likhet med alla andra Disney-dubbningar sedan 2004 är det Sun Studio som stått för de svenska versionerna, med överinseende av Kirsten Saabye och Disney Character Voices - detsamma gäller även de båda bonusavsnitten. I normala fall brukar jag inte recensera eller granska dubbningar av extramaterial på det här sättet, men i och med att huvudfilmen är så onormalt kort och det därför är uppenbart att bonusavsnitten bör ses som en förlängning av filmen istället för direkt anknytande extramaterial, så har jag valt att göra ett undantag i det här fallet. I slutet av recensionen kommer jag därför att mycket kortfattat gå in på dubbningarna av de båda bonusavsnitten.

Men vi börjar alltså med huvudfilmen Superdeckarnas julfilm, där Magnus Veigas regisserat den svenska versionen - för övrigt en av de två regissörer som jobbat med TV-serien (den andra är Sharon Dyall). Alla rollfigurer utom en har fått behålla samma röster som de haft ända sedan Nasses stora film (och somliga ännu längre än så), vilket är positivt. Ända sedan Tigers film år 2000 har Nalle Puh spelats av dubbningsveteranen Guy de la Berg, och så även här. Han är mycket duktig, och låter relativt lik originalrösten Jim Cummings. Han har också åtminstone en viss likhet med den sedan länge avlidne Tor Isedal, som spelade Puh i kortfilmerna på 1960- och 1970-talen samt de första 15 avsnitten av TV-serien Nya äventyr med Nalle Puh, vilket är positivt. Av nu levande personer har jag svårt att tro att man skulle kunna hitta någon lämpligare skådis att spela Puh. Att han också är bara den tredje rösten i rollen, och att vi fått höra samma röst de senaste sju åren, gör också att man kunnat vänja sig vid honom på ett helt annat sätt än många andra. Som Tiger hör vi återigen Rolf Lydahl. Han är den femte skådespelaren som spelar Tigger/Tiger sedan starten, och den fjärde sedan 1988. Rolf gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalrösten. Han är också den enda i Sverige som till fullo lyckats att bibehålla originalets alla läspande ljud på ett helt tillfredsställande sätt, även om somliga kommit nära. Jag tycker dock ändå inte att Rolf riktigt kommer upp i samma klass som Steve Kratz, som gjorde rollen i den första dubbningen av de första 15 avsnitten av den förra serien, även om han utan tvekan gör bra ifrån sig. Jag har också vissa svårigheter att vänja mig vid hans röst, i och med de många röstbytena som Tigger/Tiger fått genomlida genom åren. Nasse spelas av Michael Blomqvist, som är den fjärde rösten gemom tiderna och den tredje sedan Nya äventyr med Nalle Puh. Han är fullt godkänd, men har en för ljus röst gentemot originalrösten. Röstlikheten mot originalet har dock försämras sedan tidigare filmer; då Nasses originalröst bytts ut till den här filmen (och serien) och nu görs av Travis Oats, som har en mörkare röst än tidigare. Givetvis är det tacksamt att det inte inneburit att Nasse fått byta röst igen i Sverige, men personligen hade jag ändå föredragit gamla goda Jörgen Lantz, som trots allt kändes som strået vassare i rollen. Dock är Michael avsevärt bättre i rollen än Pontus Gustafsson var, som hade samma roll i Tigers film 2000 - även om Pontus är en utmärkt skådis, så lyckades han inte att porträttera Nasse på ett bra sätt. I-or spelas som vanligt av Bengt Skogholt, som är den tredje rösten sedan start och den andra sedan 1988. Han är ganska duktig och någorlunda lik originalet, om än med inte riktigt lika speciell röst. Dock kommer han inte riktigt upp i samma klass som den tidigare rösten John Harryson, som också lät mer lik originalrösten än vad Bengt gör.

Rösten som Kanin görs av Charlie Elvegård, som är den enda som medverkar i filmen som behållit samma röst ända sedan slutet av 1980-talet, och med bara en röst före det (Hans Lindgren på 1960- och 1970-talen). Han är också mycket duktig, och låter lik originalrösten. Kängu spelas av Ayla Kabaca, som är den femte skådisen som spelar Kängu sedan 1968 och den fjärde sedan 1980-talet. Hon gör en fin insats, och låter någorlunda lik originalrösten, även om hon låter lite yngre än originalet och har en lite "vanligare" röst. Ru spelas av Linus Hallström, som är den femte skådisen genom tiderna som spelar den rollen. Han gör en bra insats, och trots att även Ru bytt röst i den amerikanska originalversionen, så är han fortfarande ganska lik originalet. Den enda rollfiguren som inte behållit samma röst gentemot de senaste filmerna är Heffa, som istället för Filip Hallqvist nu spelas av Isidor Beslick-Löfdahl. Röstmässigt är det inga problem, då Isidor låter mycket lik Filips röst för två år sedan (när den senaste filmen kom), och man kan bara nätt och jämnt höra att det inte är samma skådis. Problemet är att Isidor har en del problem med inlevelsen, och alltför ofta kan man höra att han läser innantill. Han skulle tjäna på att arbeta med inlevelsen till kommande dubbningsroller. Den nya karaktären Ditte spelas av Filippa Alm-Nylén. Hon gör en bra insats, och låter någorlunda lik den brittiska rösten Kimberlea Berg, även om hon låter lite äldre än Kimberlea. Dock har jag inte haft möjlighet att kunna jämföra med den amerikanska originalversionen, och vet därför inte hur Dittes röst låter i USA. Just den karaktären har nämligen dubbats om i Storbritannien med en brittisk skådis, som är den versionen som distribuerats i Europa - detta trots att alla andra röster är oförändrade mellan USA och England. I ärlighetens namn vet jag heller inte om dubbningsbolaget dubbat filmen och serien utifrån den amerikanska eller brittiska rösten, och utifrån vilken version som Disneys röstgodkännande skett. Som den unga renen Vanja hör vi Nadja Veigas. Hon är duktig och låter ganska lik originalrösten, om än med något äldre röst. Man kan ibland skönja viss bristande inlevelse hos Nadja, och jag rekommenderar att hon arbetar på att förbättra inlevelsen i framtiden, men det är inget stort problem. Till självaste jultomten har Claes Ljungmark lånat ut sin röst. Han gör en bra insats och låter ganska lik den amerikanska originalrösten, även om han har en något ljusare röst än originalet. Förutom tidigare nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.

Bakom översättningen och de svenska sångtexterna står Lasse Karpmyr, som också översätter TV-serien. Jag har visserligen ännu inte detaljgranskat hela originalversionen, men utifrån det jag sett har jag inte kunnat upptäcka några översättningsfel. Det mesta låter naturligt och bra, och framförallt är jag imponerad över hur Lasse översatt Tigers många ordförvrängningar och felsägningar. Det kan inte vara lätt att få till dessa bra, men Lasse har trots allt lyckats riktigt väl med det. Dock är jag lite kluven till det faktum att samtliga egennamn översatts här - det gäller alltså inte bara de klassiska figurerna, utan även alla "nykomlingar". Exempelvis har Darby ändrats till Ditte, Holly har blivit Vanja, m.fl. Vid filmer som riktar sig till barn har jag full förståelse för att man väljer att översätta/försvenska egennamn på det här sättet, för att göra det lättare för barnen att minnas namnen och hänga med. Men jag är inte helt förtjust i de namnen som de valt. Exempelvis är likheterna mellan Darby och Ditte ganska små, och en del av poängen går förlorad då Darby är ett betydligt vanligare namn i engelskan än vad Ditte är i svenskan. Jag är ännu mer skeptisk till att Holly (renen) har blivit Vanja, som i mina ögon inte har någon som helst likhet. Det är trots allt stor skillnad mellan att försvenska namn och att helt byta ut namn; som det här rimligen måste klassas som. I just det här fallet tycker jag ärligt talat att man borde ha kunnat behålla namnet Holly också, då det trots allt inte borde vara alltför svårt namn för svenska barn att komma ihåg. De gamla klassiska bristerna som plågat Nalle Puh-dubbningar ända sedan 1990 återfinns även fortfarande i den här filmen, och fortfarande är det svårt att vänja sig vid dessa. Det gäller i synnerhet två problem, och ingetdera lär komma som någon förvåning för er som läst mina tidigare recensioner. För det första kallas Tigger fortfarande för Tiger, som låter onaturligt och förstör en del av poängen och charmen med karaktären. Den motivering jag hört är att rollfiguren kallas Tiger i de svenska översättningarna av de båda ursprungliga böckerna med Nalle Puh av A.A. Milne, och att det därför varit mest naturligt att fortsätta med det namnet. Det hade i och för sig varit ett vettigt argument, om det bara hade införts från början. Men när rollfiguren trots allt var känd under namnet Tigger i Sverige mellan 1968 och 1990, så är det liksom sent påtänkt att börja ändra på det... Det andra problemet är att Nalle Puhs klassiska uttryck "bother!" även här kallas för "typiskt", istället för det klassiska uttrycket "päls och ludd" från dubbningarna av kortfilmerna och likaså de första avsnitten av Nya äventyr med Nalle Puh. "Typiskt" är ett alldeles för vardagligt och menlöst uttryck, och förstör tyvärr en del av rollfigurens charm. Även om "päls och ludd" är en mycket fri översättning av originalordet, så är det ett charmigt och kul uttryck, och det hade av nostalgiska och historiska skäl varit det enda rätta att fortsätta använda. Men tyvärr förekommer direktiv från den kreativa ledaren Kirsten Saabye i Köpenhamn om både namnet Tiger och hur "Bother!" ska översättas, vilket medför att vare sig dubbningsbolag eller översättare kan göra något åt saken. Det är beklagligt, och vi kan bara hoppas att hon ändrar sig så småningom. Åtminstone översättningen av "Bother!" finns det knappast några legitima skäl att behålla som "typiskt" - det uttrycket hade Puh såvitt jag vet heller inte i A.A. Milnes böcker, så därför kan man inte hänvisa till sådana skäl i det fallet. De svenska sångtexterna är ganska fritt översatta, men är fina och bibehåller rätt andemening och syfte. Det är inte de bästa sångtexterna jag hört, men de fyller sin funktion utan tvekan.

Munrörelserna stämmer ganska bra, även om det varierar en del mellan olika scener. Det blir dock aldrig dåligt, utan varierar mellan godkänt och utmärkt. Den datoranimerade stilen gör att munrörelserna blir mer detaljerade än annars, vilket förstås också medför att det är svårare att åstadkomma bra läppsynk. Därför får man trots allt vara riktigt nöjd här, och det blir aldrig störande.

Den svenska bildversionen på DVD-utgåvan är mycket enkel, men dock godkänd. Titeln My Friends Tigger & Pooh i början har översatts via DVD-textning i skärmens övredel (även om den där kallas "Mina vänner Tiger & Puh", istället för "Mina vänner Tiger & Nalle Puh" som den officiella titeln lyder). "Avsnittets" titel har istället översatts via speakerröst och syns inte i bild - en röst som för övrigt tillhör Filippa Alm-Nylén. Intressant att notera är att titeln läses upp via speakerröst även i originalversionen, så det är alltså inget svenskt dubbningspåhitt. I övrigt förekommer i stort sett inga textskyltar under filmens gång, eller åtminstone inga som har någon betydelse för handlingen. Sluttexterna står på engelska, och har inte bearbetats. Efter sluttexterna hoppar DVD:n till ett antal extra svenska textskärmar med svenska röster, sånger och studiocredits. Rollistan är relativt detaljerad, och innehåller de flesta roller namngivna. Det går visserligen aningen snabbt och det är svårt att läsa allt, även om det inte är lika illa som på en del andra filmer. Det viktigaste är dock att det här går bra att sätta på stillbild under de svenska rollistorna, och därför gör det inte så mycket med tempot de visas i. Till bonusavsnitten av Mina vänner Tiger och Nalle Puh och Musses klubbhus anges dock inga svenska röster eller dubbningscredits överhuvudtaget. Det är mycket tråkigt. Det är illa nog att Disney inte sätter ut svenska röster på traditionellt extramaterial, men när det rör sig om sådana här bonusavsnitt utan koppling till huvudfilmen, så borde det vara en självklarhet att sätta ut rollistor även till dessa avsnitt. Visserligen ligger Disney fortfarande miltals före vissa andra distributörer, som aldrig ens sätter ut svenska dubbcredits till själva långfilmerna, men det är väl inget skäl att inte föregå med gott exempel och förse även bonusavsnitt och extramaterial med svenska rollistor. Även om det inte är helt enkelt, då Disneys DVD-mastringar görs i USA av personer utan kunskap i det svenska språket, så lyckas de ju trots att att åstadkomma det till huvudfilmerna; så varför inte även sådana bonusavsnitt...?

DVD-utgåvan har anamorfisk bredbild i formatet 1,78:1 (fullskärm på en Widescreen-TV) på huvudfilmen, medan de två bonusavsnitten återges i 4:3 fullskärm - samma sätt som de visats på Disney Channel och Playhouse Disney. Huvudfilmen har ljudspår på engelska, svenska, norska, danska och finska; samt textning på dessa fem språk samt isländska. För engelska finns både vanlig text och text för hörselskadade, men på svenska finns tyvärr bara vanlig text. Tyvärr är den svenska textningen nyöversatt från engelskan, och har inte samma dialog eller sångtexter som det svenskdubbade ljudspåret. Därför kan det i praktiken bara användas tillsammans med det engelska ljudspåret, och inte som komplement till det svenska ljudspåret. De båda bonusavsnitten är dubbad på alla fem språken, men har enbart isländsk text - på dessa båda avsnitt saknas alltså både svensk och engelsk text, men det viktigaste är ju trots allt att både dubbade ljudspår och originalljudet finns att tillgå. Viktigt att notera är att det engelska "originalspåret" inte innehåller den amerikanska originalversionen, utan den brittiska omdubbningen där Dittes (Darbys) röst görs av Kimberlea Berg istället för Chloe Morotz. Originalversionen finns tyvärr inte med, men det är ingen gigantisk skillnad då det enbart är just denna skådis som bytts ut. Detta gäller även för bonusavsnittet av Mina vänner Tiger och Nalle Puh, trots att sluttexterna där gör gällande att det är Chloe Moretz som spelar Ditte - något som alltså inte stämmer. Antagligen har Disney av misstag fått med den amerikanska bildversionen till avsnittet istället för den brittiska, då de TV-visade avsnitten på Disney Channel korrekt anger Kimberlea Berg under eftertexterna.

DVD-skivan inleds med språkvalsmeny, följt av varningstexter på valt språk. Därefter följer information om Disneys s.k. FastPlay, som innebär att uppspelning automatiskt startar av utvalda trailers, huvudfilmen och de två bonusavsnitten, om man inte väljer "Huvudmeny" från menyn som dyker upp inom 10 sekunder. FastPlay är en god tanke för att underlätta för barn, och i USA är det säkert användbart. Men i Skandinavien försvinner den största poängen, då man ju först måste ha valt språk från den inledande menyn innan någonting händer. Därmed stämmer inte riktigt instruktionerna på omslaget om att man inte behöver använda fjärrkontrollen. Det är heller knappast särskilt mycket svårare för barn att välja "Spela filmen" från huvudmenyn än att välja svenska från den inledande språkvalsmenyn. Klickar man på "Huvudmeny" alternativt avbryter FastPlay genom att trycka Menu, kommer man direkt till huvudmenyn utan att några trailers spelas - dessa nås istället från rubriken "Nyheter" på huvudmenyn, vilket är positivt. Menyerna är på svenska (samt de andra språken på skivan), och är animerade och ganska effektfulla. Som extramaterial finns, som tidigare nämnts, ett avsnitt av Mina vänner Tiger och Nalle Puh (2 11-minuters episoder) och ett avsnitt av Musses klubbhus. Därutöver finns också ett spel för barn vid namn "Sjumilaskogen i rullning" som går ut på att åka skidor nedför backar och samla upp julklappar, som man sen ska lista ut vem som ska få. Det hade varit kul, om man verkligen hade fått åka skidorna och parera för hindren. Tyvärr får man dcck inte det, utan den delen sker per automatik utan att man kan påverka någonting. Det enda man ska göra är därmed att välja vem i Sjumilaskogen som ska få respektive present utifrån dess innehåll. Det är kanske kul för de allra minsta, men även dem lär nog tröttna snabbt. Spelet är givetvis på svenska. Spelet är knappast särskilt mycket att hänga i granen, men i och med de båda bonusavsnitten - som tillsammans alltså räcker några minuter längre än huvudfilmen - så är jag ändå ganska nöjd med DVD-utgåvan. Det hade inte förvånat mig om Disney velat spara pengar, genom att bara släppa den 42 minuter långa filmen på DVD:n; men jag är glad att de fyllt ut med så pass mycket. Det gör att DVD:n trots allt känns köpvärd, trots att huvudfilmen passar under en så kort tid på året.

Dubbningen av bonusavsnittet av serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh är i det närmaste identisk med dubbningen av huvudfilmen, så där finns inte mycket att orda om. TV-serien är regisserad av Sharon Dyall och Magnus Veigas, men jag vet inte vem av dem som stått för regin i just det här avsnittet (då avsnittet saknar dubbcredits på DVD:n, och inte har visats på TV än). Alla rösterna är samma som i huvudfilmen, och översättningen är också likvärdig med samma översättare och kvalitet. Till TV-serien finns dock ett ledmotiv i början som saknas i filmen. Det är en ganska fin låt, och sjungs av Emelie Clausen, Amanda Jennefors och Signe Lidén (varav de två sistnämnda inte medverkar i filmen). Den har bra svenska sångtexter, som bibehåller handlingen och syftet i originalsången på ett ganska bra sätt. Serien har också likvärdig läppsynk som filmen.

Dubbningen av bonusavsnittet av Musses klubbhus finns det mer att berätta om. Översättare är Helena Lindgren, och regissörerna bakom serien är Sharon Dyall och Joakim Jennefors - även här vet jag dock inte vilken av dem som regisserat just det här avsnittet. Rösterna är samma som på senare år. Det innebär att Musse Pigg spelas av Anders Öjebo. Han gör en bra insats och låter hyfsat lik originalrösten, även om jag tycker att han inte riktigt kommer upp i samma nivå som den förra Musse-rösten; den sedan några år tillbaka avlidne Sven-Erik Vikström. Anders Öjebo brukar generellt inte lyckas att förställa rösten alltför väl, men det här är faktiskt en av mycket fåtalet roller som hano gjort där jag inte lyckas att höra att det är han (åtminstone inte med tydlighet) - det är positivt. Kalle Anka spelas av Andreas Nilsson, precis som alla andra svenska dubbningar sedan 1999. Han passar utmärkt som Kalle, och låter mycket lik originalrösten. Långben spelas av Johan Lindqvist, som är ganska lik originalrösten men har en lite för alldaglig röst. Även om han är fullt godkänd, så kommer han tyvärr inte alls upp i samma klass som legendariska Hans Lindgren som Långben. Kajsa Anka spelas av Marie Kühler-Flack, som är relativt lik originalet. Mimmi spelas av Lizette Pålsson, som är utmärkt och låter mycket lik originalrösten. I de creditlistor jag sett har Lawrence Mackrory crediterats som Plutos röst, något jag tycker är mycket märkligt då han såvitt jag vet aldrig sagt något. Om uppgifterna stämmer kan jag bara gissa att det betyder att Plutos skall och andra läten alltid eller ibland ligger som del av dialogspåret istället för M&E-spåret (bakgrundsljudet) och därmed måste spelas in på nytt i samband med dubbningen. I det här avsnittet kan jag inte höra någon skillnad på Plutos läten mellan det svenska och engelska ljudspåret, varför jag gissar att det inte gäller det här avsnittet. Den svenska översättningen håller god kvalitet, och jag hittar inget konkret att anmärka på. Även munrörelserna stämmer relativt bra.

För att sammanfatta, så är huvudfilmen och likaså bonusavsnittet av samma serie ganska bra. 3D-animationen känns ovan till en början, men man vänjer sig snabbt. Den känns ganska menlös och barnslig, då det inte händer så mycket; men det kompenseras till viss del av charmen och humorn. För små barn, uppskattningsvis under 10 år, finns det säkerligen utrymme att höja betyget med en poäng, då mina systerbarn - 4 respektive 9 år gamla - tyckte bättre om serien än jag. Vi var dock alla överens om att 1980-talsserien Nya äventyr med Nalle Puh och likaså de flesta tidigare Nalle Puh-filmer genom åren var bättre än denna. Även om jag är tacksam att den nya serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh börjat produceras (som enligt uppgift nyligen fått förnyat produktionsavtal för en andra säsong), och därmed även denna julfilm; så saknar jag ändå de mer traditionella Nalle Puh-filmerna av samma stil som Nasses stora film och Puhs film om heffaklumpen för några år sedan. Därför hoppas jag att Disney snart återupptar produktionen av sådana filmer, även om den här filmen och serien utan tvekan är betydligt bättre än ingenting. Dubbningen av huvudfilmen är bra, med bra röster och välarbetad översättning. Helhetsintrycket dras dock ned av bristande inlevelse från främst en av skådespelarna, samt ett fåtal egenheter i översättningen. Dubbningen av de båda bonusavsnitten är också bra, och där finns inte mycket att orda om.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 29 november 2007
Senast uppdaterad: 29 november 2007

Recensionen har lästs 15577 gånger av 9327 personer, sedan den 5 december 2007

Betyg:
Film/serie * * * * *       5
DVD-produktion * * * * * *      6
Röster * * * * * * * *    8
Inlevelse * * * * * * *     7
Översättning * * * * * * *     7
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Film/serie - Bonusavsnitt: Mina vänner Tiger & Nalle Puh * * * * *       5
Film/serie - Bonusavsnitt: Musses klubbhus * * * *        4
Dubbning - Bonusavsnitt: Mina vänner Tiger & Nalle Puh * * * * * * *     7
Dubbning - Bonusavsnitt: Musses klubbhus * * * * * * * *    8
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - SJUA - SJUA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern