Dubbningshemsidan
Recensioner
Världarnas krig
(War of the Worlds)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Ray Ferrier bor i New York, är frånskild och har inte varit världens mest ansvarsfulla förälder; som har haft lite med sina två barn Rachel och Robbie att göra. Men nu insisterar hans exfru på att han måste ta hand om barnen en tid. Tyvärr sammanfaller det med att New York plötsligt drabbas av en kraftig storm, som slår ut all elektricitet i hela staden. När utomjordiska väsen plötsligt dyker upp blir goda råd dyra, och Ray, Rachel och Robbie måste fly från staden för att försöka ta sig till säkerhet.
Steven Spielberg är onekligen en talangfull och skicklig regissör, även om hans filmer har hållit en lite ojämn nivå genom åren. Av någon märklig anledning har jag helt lyckats missa Världarnas krig fram tills nu, och har heller varken sett 1953 års film eller läst H.G. Wells kultförklarade bok från 1898. Jag har alltså inget att jämföra med, men blev positivt överraskad av 2005 års Världarnas krig. Det är en riktigt bra och underhållande film, som har ett visst djup samtidigt som det är spännande och underhållande. Här finns en del ovanliga drag, och filmen lyckas undvika merparten av de vanligaste klichéerna från science-fictionfilmer genom decennierna. Det uppskattar jag, och det gör att filmen får en lite ovanlig krydda och åstadkommer i alla fall en del nytt i en sliten genre.
Det är charmigt och småroligt, men framförallt är det riktigt spännande och intensivt. Här blir det sällan en lugn stund, utan det är full fart framåt från början till slut. Det är mycket action, stora stridsscener och en del riktigt läskiga och obehagliga scener. Men till skillnad från alltför många andra action- och science-fictionfilmer slutar den här filmen aldrig att fokusera på rollfigurerna - det blir alltså inte lika storskaligt som i andra filmer, utan allt kretsar kring den här familjen; och det är ett smart drag. Därför blir det aldrig action bara för sakens skull, som alltför ofta annars är fallet, utan filmen glömmer aldrig handlingen och rollfigurerna.
Det är också trevligt att i en amerikansk film helt få slippa all form av patriotism, och där vi varken får se amerikanska flaggor eller amerikanska presidenter. I den här genren är det nästan omöjligt att helt slippa patriotism i olika former, så Steven Spielberg förtjänar en eloge som lyckats med det konststycket. Världarnas krig har också blivit förvånansvärt realistisk, och trots att det är högst osannolikt att något sånt här lär hända i verkligheten, så är det mesta tillräckligt psykologiskt underbyggt så att det ändå¨ska upplevas trovärdigt inom filmens egen premiss; och det mesta hänger ihop logiskt.
Men bitvis, och framförallt under filmens andra halva, blir det ändå lite för mycket av det goda. Periodvis känns det nästan som effektsökeri, då alla inblandade verkar ha tagit i från tårna för att åstadkomma så mycket effekter, monster och förödelse som överhuvudtaget är möjligt. Främst mot slutet blir det påtagligt, och efter att filmen ganska länge lyckats balansera ganska väl blir det mot slutet lite för mycket av allting då man nästan glömmer bort rollfigurerna till förmån för mer och mer action och stridsscener. Ibland blir det lite för mycket av det goda, och filmen hade vunnit på att kortas ned en smula för att ta bort en del av den mer påtagliga action - allt för att istället fokusera mer på rollfigurerna och historien, som trots allt är den största behållningen av filmen.
Det känns också som att manusförfattarna haft vissa svårigheter att knyta ihop säcken, för efter att filmen väldigt länge upplevs förhållandevis realistisk så känns upplösningen onödigt förenklad. Allt löser sig på orealistiskt kort tid, och slutet känns inte tillräckligt underbyggt eller logiskt utifrån vad som fram tills dess framkommit. Visserligen verkar det slutet inte helt olikt romanens, men det borde ändå ha gått att underbygga det hela på ett mer övertygande sätt. Jag är heller inte helt förtjust i den överpretentiösa berättarröst som förekommer i början och slutet, men som i övrigt inte har någon funktion för filmen.
Fotot är snyggt, och filmen har förvånansvärt välgjorda specialeffekter som håller väl än idag och som ser realistiskt ut. Kanske beror detta på att filmteamet inte bara använt datoranimation, utan kombinerat detta med mer praktiska effekter, för att bara använda CGI där så behövs - en stor skillnad från många andra filmer som använder datoranimation till minsta lilla effekt, vare sig det behövs eller inte. Här förekommer exempelvis ingen uppenbar green screen, som annars blivit så populärt; och jag är beredd att tro på Steven Spielbergs ord i bonusmaterialet om att de aldrig använt någon green screen.
Skådespelarinsatserna är överlag bra. Tom Cruise tillhör inte någon av mina favoritskådespelare, men har helt klart blivit bättre med åren och jämfört med hans tidiga karriär gör han bra ifrån sig i den här filmen. Klart bäst är dock Dakota Fanning som dottern Rachel, som gör en fantastisk insats som övertygar och känns helt naturlig in i minsta detalj. Dakota är i dagens läge en av de bästa skådespelarna som finns, och var imponerande bra redan i den här tidiga rollen från 2005. Justin Chatwin imponerar dock inte lika mycket som storebror Robbie, och även fast han gör helt okej ifrån sig så känns han aldrig lika naturlig. Han är långt ifrån dålig, men har en del konstlade manér, och är inte alls lika bra här som han blivit på senare år. Tim Robbins gör vad som går av den underutvecklade rollen som Harlan Ogilvy, men balanserar på gränsen till överspel. Miranda Otto är bra som Mary Ann, men får inte mycket att arbeta med och förekommer bara i ett par scener.
Världarnas krig är en bra och välgjord film, som är välspelad, underhållande, spännande och obehaglig. Här finns mycket action, men utan att glömma bort rollfigurerna eller handlingen. Jag lyckas inte få riktigt allt att hänga ihop logiskt, framförallt inte under filmens upplösning. Dessutom blir det ibland för mycket av det goda, då vissa scener kan upplevas som rent effektsökeri. Det gör att filmen inte imponerar riktigt lika mycket som jag hade önskat, och med finslipning av manuset hade det kunnat bli en riktig höjdarfilm. Nu stannar det "bara" på bra, men icke desto mindre är det en film väl värd att se och som förtjänar en hyfsat stabil sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 1,78:1 (fullskärm på en Widescreen-TV), medan ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska. Dessutom finns fyra dubbade ljudspår i DTS-HD 5.1, på tyska, franska, spanska och italienska. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men bilden är ganska grynig som jag inte vet om det beror på inspelningstekniken eller på utgåvan i sig. Vid några tillfällen blir det också lite suddigt, och bilden får inte riktigt samma skärpa som jag hade önskat; även om det också kan tänkas bero på inspelningen i sig. Jag uppskattar dock ljudmixen, och framförallt att bakhögtalarna används flitigt; men lite synd att nästan all dialog ligger i centern. Filmen är textad på 10 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska. För ovanlighetens skull finns både vanlig engelsk text och engelska för hörselskadade, men tyvärr finns i vanlig ordning ingen svensk text för hörselskadade. Texten är lagom stor och relativt lättläst. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel, varpå man får välja språk från en enkel språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, innan man direkt kommer till huvudmenyn som är rörlig och stilren men endast på engelska.
Det finns mycket bonusmaterial, men allt är inte lika intressant. Det inleds med 8 minuter långa "Revisiting the Invasion", som berättar om filmen och temat med hjälp av intervjuer med regissör och skådespelare. Här finns en del matnyttigt, men det är ganska kortfattat och även med en del traditionellt ryggdunkande. Mer intressant är 7 minuter långa "The H.G. Wells Legacy", som berättar om förlagans författare H.G. Wells med hjälp av intervjuer med Wells barnbarn och barnbarnsbarn - ganska intressant att få höra mer om denna kultförklarade författare, även om det gärna hade fått vara aningen längre. Vidare hittar vi en 8 minuter lång minidokumentär om 1953 års filmversion och likheter och olikheter med den nya versionen. Hyfsat intressant, men hade säkert tillfört mer om man faktiskt hade sett 1953 års film. 13 minuter långa "Characters: The Family Unit" handlar om rollfigurer, teman och rollbesättning, och här finns en del matnyttigt även om det också innehåller lite för mycket allmänt skryt.
Härnäst hittar vi en 8 minuter lång minidokumentär om så kallad previsualization (en slags förprocess då man gör enkel animation av scener för att innan inspelning kunna besluta om kameravinklar och specialeffekter), vilket är ganska intressant. Efter det kommer vi till de längsta inslagen - en fyrdelad produktionsdagbok om inspelningen av filmen, via intervjuer, klipp från filmen och inslag från inspelningen. Totalt klockar dessa fyra delar in på ganska precis en och en halv timme. Det är värdefullt att få en inblick i hur man spelat in en del av specialeffekterna, men det finns också lite för mycket dödtid och att behöva se på 90 minuter när kanske en tredjedel av det faktiskt är intressant blir lite jobbigt. Dessa inslag hade behövt kortas ned en del, för att snabbare komma till kärnan och hur själva inspelningarna gått till. Det följs upp av 14 minuter långa "Designing the Enemy: Tripods and Aliens", som handlar om design och utseende kring utomjordingarna - hyfsat intressant, men lite för utdraget och inte tillräckligt mycket om själva specialeffekterna.
Därefter finns en 12 minuter lång minidokumentär om bakgrundsmusiken, vilket inte tillför så mycket men ändå bitvis är intressant. Minidokumentärerna avslutas med 3 minuter långa "We Are Not Alone", som berättar om den här och Spielbergs två tidigare filmer som handlar om utomjordingar (Närkontakt av tredje graden och E.T.), vilket inte tillför särskilt mycket. Till sist finns även stillbildsgallerier och en ursprunglig teasertrailer, vilket är precis så spännande som det låter. Tyvärr är allt bonusmaterial i lågupplöst DVD-upplösning, och återges också i fel bildformat - det som uppenbarligen ska vara i 4:3 återges här utdraget till Widescreen, så att alla människor ser utdragna och platta ut. Däremot är det glädjande att allt bonusmaterial (förutom trailern) har svensk textning - det är alltför ovanligt nuförtiden, och Paramount förtjänar en eloge som faktiskt textar bonusmaterial till de skandinaviska språken, som de flesta andra distributörer slutat med för många år sedan.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juni 2020
Senast uppdaterad: 26 juni 2020
Recensionen har lästs 1893 gånger av 1123 personer, sedan den 26 juni 2020
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))