Dubbningshemsidan
Recensioner
Skönheten och odjuret
(Beauty and the Beast)
2017 års spelfilm
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
I denna nya spelfilmsversion av Disneys klassiker Skönheten och odjuret från 1991, och i förlängningen av den ursprungliga romanen från 1740, får vi återigen lära känna de klassiska rollfigurerna. En prins växer upp i ett slott i Frankrike, men blir alltmer elak och självisk efter att hans mamma dött; och när han avvisar en ful tiggare från slottet blir han förvandlad till ett hemskt odjur och hans tjänstefolk förvandlas till köksgeråd, klockor och ljusstakar. Ett flertal år senare växer Belle upp med en något excentrisk pappa, och då hon mest tycker om att läsa är hon utstött av de flesta i byn Villeneuve. Alla utom Gaston, som till varje pris vill gifta sig med henne, men som hon inte har minsta intresse av. När hennes pappa Maurice plockar en blomma till Belle från slottets trädgård blir han tillfångatagen av Odjuret, som tänker hålla honom inspärrad resten av livet som straff. När Belle får reda på vad som hänt erbjuder hon sig att ta sin pappas plats, och får därmed lära känna slottets märkliga invånare.
Alla känner vi väl till Disneys tecknade klassiker från 1991, och mycket är sig likt även i denna spelfilmsversion. Den här filmen följer den tecknade filmen betydligt mer än den franska folksagan, och därför lär alla känna till historien. En del utökningar har skett och en och annan förändring, men merparten av historien är ändå samma som i den tecknade filmen. Man kan tycka att det är att göra det hela lite väl enkelt för sig, men Skönheten och odjuret är ändå en lyckad nyfilmatisering och en välgjord film. Det är riktigt bra och underhållande, och här finns rikligt med charm. Det finns en del humor, men även mer spänning än i den tecknade filmen. Det här är en betydligt mörkare berättelse, och Gaston har blivit betydligt ondare än i den tecknade filmen; och vi som alla tyckte att han var illa nog där...
Det har blivit en engagerande film, som håller intresset vid liv hela tiden trots att man känner igen det mesta av handlingen. Det är trevligt att vi återigen får höra alla de klassiska sångerna från 1991 års film (alla utom "Mänska igen" från den senare specialutgåvan), plus dessutom några nyskrivna låtar av varierande kvalitet. Intressant nog får vi här äntligen höra de resterande verserna på "Gaston", som Howard Ashman skrev till 1991 års film men som aldrig kom med i den färdiga filmen då. På gott och ont blir det alltså mycket musik. Till största delen är det positivt, men ibland blir det lite för mycket av det goda då handlingen ibland blir lidande av de många musikalnumren.
Jag uppskattar de fördjupningar som skett gentemot 1991 års film, och bl.a. får vi veta mer om Odjurets bakgrund. Dessutom får vi här äntligen veta lite om Belles mamma, som väl de flesta lär ha undrat om då hon inte ens nämndes i den tecknade klassikern. Här får vi också äntligen en liten förklaring till varför Trollkvinnan förtrollade även tjänstefolket, som i den förra filmen framstod som oskyldiga offer. Det är också kul att att LeFou har fått ett större djup och fler nyanser, istället för att som tidigare enbart fungera som "side-kick" till Gaston utan egen vilja; men fortfarande känns han lite tunn och jag hade velat veta ännu mer om honom.
Det är positivt att nästan alla rollfigurer fått fler nyanser än i den tecknade filmen, och de fördjupningar som skett är absolut till godo. Undantaget är Gaston, som blivit ännu mer endimensionell än tidigare och som här går steget från arrogant och egenkär till genomond. Det är väl i och för sig en ganska logisk utveckling, men när han går så långt som till mordförsök tycker jag att det har gått en smula för långt; i synnerhet när det trots allt rör sig om en familjefilm...
Som alltid när det rör sig om nyfilmatiseringar i allmänhet och spelfilmsversioner av tecknade filmer i synnerhet blir det lite problematiskt, då mycket går ut på att i tystnad sitta och "kryssa av" alla klassiska scener från den föregående filmen. Bitvis sitter man mest och väntar på att få se vissa scener och låtar, vilket förstås förtar en del av glädjen med den nya versionen. Det är förstås ett svårlösligt problem, men kanske hade filmen vunnit på fler fördjupningar och förändringar gentemot föregångaren.
Fördelen är i alla fall att storyn håller ihop logiskt, och de förändringar som skett förändrar inte själva kärnan i berättelsen och gör också att sångerna fortfarande passar perfekt in. Därför fungerar filmen bättre än Djungelboken ifjol, där de förändringar som skett inte riktigt passade in och som framförallt gjorde att sånger tvingades in som inte längre passade in naturligt. Så blir det aldrig här, vilket både beror på bättre manus och på att förändringarna är av mer subtil karaktär.
Filmteamet har gjort ett bra jobb med att bredda målgruppen, som gör att nya Skönheten och odjuret passar de flesta åldrar. Då filmen fått ett större djup än tidigare passar den ännu bättre för vuxna, plus att filmen också är en hyllning till originalfilmen och därmed även riktar sig delvis till just de personer som växte upp med den tecknade klassikern. Samtidigt fungerar den också bra för barn, även fast några obehagliga scener gjort att den inte längre fungerar lika väl till de yngsta barnen - förmodligen är det just de fåtal scenerna som gjort att den här filmen fått 11-årsgräns i Sverige.
Däremot kan man ställa sig frågan om det verkligen var nödvändigt att dra ut en familjefilm till hela 2 timmar 10 minuter - det blir väldigt länge för barnen att sitta i en biosalong, och ett par av de nytillkomna låtarna saktar också ner tempot vilket känns som ett steg i fel riktning. Vitsen med en musikal är ju trots allt att sångerna ska föra handlingen framåt, och så sker inte i någon större utsträckning av ett par av de nya låtarna. Jag tror att tempot hade upplevts högre och mer intensivt om man kunnat korta ner filmen med minst 10 minuter, och om de mest brutala scenerna kunnat hoppas över hade filmen också fungerat ännu bättre för de yngre barnen.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett effektivt bildspråk samtidigt som en del vackra vyer erbjuds. Specialeffekterna är till största delen bra, och datoranimationen på Clocksworth, Lumiere och de andra i slottet fungerar över förväntan - de ser hyfsat levande ut, och övertygar animationsmässigt. Tyvärr är jag dock inte alls lika nöjd över datoranimationen av Odjuret, som ser lite för livlös ut och som gör att han inte riktigt väcks till liv på samma sätt som jag hade önskat. Med den utveckling som skett det senaste decenniet är jag förvånad att det fortfarande inte verkar gå att datoranimera ansikten i spelfilmer och få de att kännas verkliga. Förmodligen hade det varit en fördel om man undvikit datoreffekter på Odjuret, och istället använt sig av mer naturliga effekter genom mask, sminkning och så vidare.
Skådespelarinsatserna är mycket bra, och framförallt är Emma Watson lysande som Belle. Hon gör en stark och naturlig rollprestation, och lyckas ännu mer än i den tecknade klassikern att få Belle att bli en mångbottnad och stark kvinna som aldrig känns som ett passivt offer. Dan Stevens är bra som Odjuret, men då hans ansikte är datoranimerat får han inte så mycket att arbeta med. Luke Evans är bra som Gaston, och gör allt som går av den otacksamma rollen. Josh Gad är ännu bättre och gör en mycket bra insats som LeFou, som är lågmäld och helt utan överspel. Kevin Kline är som vanligt bra som Maurice, men tyvärr känns rollen något underutvecklad. Även i övrigt är det bra skådespelare, och det är glädjande att ingen spelar över nämnvärt trots en del tillspetsade roller.
Skönheten och odjuret är en riktigt bra och underhållande film, som är snygg och välgjord och som återanvänder alla de klassiska sångerna. Filmen är längre än 1991 års film, vilket har resulterat i bl.a. en mer utförlig prolog och en del fördjupningar under filmens gång - delar som utelämnats i den tecknade filmen, men som definitivt är bra att ha med. Men jag är ärligt talat lite kluven till det faktum att filmen i mångt och mycket är en nyfilmatisering av Disneys tecknade klassiker från 1991, och har betydligt fler likheter med den filmen än med Gabrielle-Suzanne Barbot de Villeneuves 1700-talsroman. Den tecknade filmen är ju de facto de flesta människors referensramar nuförtiden och den version som är mest välkänd, vilket även får till följd att man kunnat återanvända de gamla sångerna utan problem och utan risk för logiska luckor.
Men å andra sidan gör det att de flesta redan vet det mesta som ska hända, så att det i lite för hög grad handlar om att sitta och vänta in specifika scener och se hur man har löst dessa. Med fler avvikelser från den tecknade filmen hade det blivit mer oförutsägbart och kanske hade det kunnat leda till fler incitament för folk att gå och se den nya versionen. Jag kan inte helt avgöra vad som hade varit att föredra... Hursomhelst är det här i alla fall en riktigt bra filmversion, som imponerar betydligt mer än Djungelboken ifjol och som är väl värd att se för de flesta. Jag ger därför filmen en stark sjua i betyg, och även fast den här filmen inte lär gå till världshistorien som något storslaget mästerverk så är den absolut lyckad. Och allt som kan leda till att 1991 års tecknade klassiker får ett nytt uppsving och blir populär på nytt är ju också positivt.
Filmen går upp på bio både i textad originalversion och i svenskdubbad version. Tyvärr är det dock bara originalversionen som pressvisats i Skellefteå, varför jag inte kan bedöma den svenska dubbningen. Det får istället lov att vänta tills filmen släpps på DVD och Blu-Ray.
I den textade versionen är översättningen bra, men jag blir inte riktigt klok på sångtexterna. Till stora delar använder textningen Ingela "Pling" Forsmans klassiska sångtexter från den svenska versionen av 1991 års film (för de sånger som fanns med där), men ett antal avvikelser förekommer och ganska många textrader är ändrade gentemot de sångtexterna. Jag har dock inte lyckats att hitta något mönster eller någon logik för detta.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 mars 2017
Senast uppdaterad: 16 mars 2017
Recensionen har lästs 3663 gånger av 2285 personer, sedan den 16 mars 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))